Tro, övertygelse eller fanatism - var går ränsen? 

Den som tror hårt på, är övertygad om något, uppfattas lätt av sin omgivning som fanatisk.

I mitt fall handlar tron, övertygelsen, om vikten av mental och fysisk aktivitet för att vi ska må fysiskt och psykiskt bra. Inte minst i det samhälle och med den livsstil vi har idag.

Något som kan provocera och utmana omgivningen rejält. Vilket jag den hårda vägen fått lära mig leva med.

Det började mitt första år när jag klättrade från spjälsängen upp i ett öppet fönster på 4:e våningen, fortsatte i skolan och därefter i mina yrkesval. De flesta inom att bryta ny mark, skapa nya intäkter och affärsområden i existerande organisationer och kulturer. Ofta i stark mental motvind från organisationen.

Ändå, aldrig har motståndet och misstänksamheten varit större än när jag bestämde mig för att sätta människor i fysisk rörelse.

Vilket kom efter att ha räddat mig själv från utbrändhet, räddat vår son från utanförskap i skolan samt sett Anna ”bota” sin kroniska tarminflammation. Alla gånger med hjälp av lågintensiv/långsam rörelse.

Nu 8-9 år senare, med egna resultat och tillgång till modern neurovetenskap, blåser fortfarande motvind. Vilket kulminerade när jag blev uthängd i SR:s Vetenskapsradion.

Det kostar att vara övertygad, vara pionjär. Många sömnlösa nätter har jag funderat på att ge upp. Av ekonomiska, personliga, mentala, social och inte minst familjeskäl.

Hittills har jag valt att fortsätta. Mycket för att jag vill kunna se mina barn i ögonen med fast blick och säga ”Jag visste att vi var på väg åt fel håll, jag har gjort mitt allra bästa för att bidra till något bättre för er och kommande generationer ...”.

Det ger mig energi och drivkraft kommande veckor där spännande möten i samband med min föreläsning "Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?" hägrar i fantastiska miljöer.

Tro, övertygelse eller fanatism?

Framtiden får avgöra.

Move.Live.Love.

//Torgny Steen

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln