Om Ignaz Semmelweis - vad har vi lärt oss under 160 år?

Wiens allmänna sjukhus i juli 1846.

Ignas Semmelweis har just blivit chef för Första förlossningskliniken där spädbarnsdödligheten i barnsängsfeber är drygt 12 procent. Sjukhusets Andra förlossningsklinik har bara två procents spädbarnsdödlighet.

Jakob Kolletschka, en vän till Semmelweis, dör av en infektion efter att ha stuckit sig i fingret under en obduktion. Hans symptom liknar kvinnornas som dör i barnsängsfeber.

Semmelweis blir nyfiken, börjar jämföra dödlighetstalen mellan förlossningsklinikerna.

Hypotes: Studenterna för infekterade partiklar från obduktionerna, främst via händerna, till patienter på förlossningskliniken.

Åtgärd: Tvätta händerna med klorerad kalk efter obduktion och innan undersökning av patienter.

Resultat: Dödlighetstalet sjunker från 12 till 2 procent, klart i nivå med Andra kliniken.

Resultaten till trots, Semmelweis får inget stöd för sin upptäckt. Observationerna påstås gå emot rådande vetenskapliga övertygelse, det blir för jobbigt att tvätta händerna innan läkarna undersöker en gravid kvinna samt att de helst vill undvika erkänna att de orsakar dödsfall helt i onödan.

Semmelweis upptäckt anses även sakna vetenskaplig grund eftersom ingen förklaring eller tillräcklig dokumentation finns som styrker upptäckterna enligt kritikerna.

Semmelweis utökar sitt arbete till att också rengöra instrument innan de används vid förlossning. Barnsängsfebern försvinner nästan helt från förlossningsavdelningen.

Trots statistiskt dokumenterad utveckling avvisar Utbildningsministeriet, på grund av en politisk konflikt inom universitetets och regeringens byråkratier, förslag om att tillsätta en officiell kommission för fortsatt utredning.

Semmelweis ledsnar och återvänder till Ungerska Pest för att leda förlossningsavdelningen på Sankt Rochus sjukhus (1851 till 1857). Rengöring av händer och utrustning införs på direkten, dödligheten i barnsängsfeber sjunker till 0,85 procent.

Hans idéer blir accepterade runtom i Ungern, han utnämns bland annat till chef för teoretisk och praktisk obstetrik vid universitetet i Pest 1855. I Wien är man alltjämt fientligt inställd mot honom och hans arbete.

Genom att fortsätta ignorera Semmelwies upptäckter dör tusentals unga mödrar och barn, helt i onödan.

Ignaz Semmelweis får till slut upprättelse innan han dör år 1865, förvirrad och kanske förbannad, ironiskt nog i Wien.

Jag använder den här historien som metafor, bland annat under
CreativeChildren:Camp® när vi pratar om betydelsen av fysisk aktivitet för hjärnan, hjärnans behov av ramar, näring och sömn.

Jag glömde bort Ignaz nSemmelwias när jag blev intervjuad av en frilansjournalist från SR som var kritisk till en pilotstudie kring det vetenskapliga i olika rörelser, stillasittande och arbetsmiljö vi försökte genomföra i två skolor.

Tack
Peter Josefsson för att du påminde mig om Ignaz Semmelweis i samband med att jag visade den filmade intervjun med SR på Winter Convention i början av 2018.

160 år har gått och jag frågar mig; vad har vi egentligen lärt oss?
 
Move.Live.Love
//Torgny

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln