Rädsla

Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet. Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet.

Rädsla.

Tänker på den mysiga tjejen i 3:an, hon som för några månader sedan var så rädd för bollen att hon stod orörlig med händerna framför sig för att inte få en skumboll i ansiktet. Så fort hon hörde ordet "boll" fick hon något plågat i ansiktet, ville helst inte vara med.

Tills igår.

Klassen förberedde sig inför KM i fotboll. Plötsligt var hon överallt. Verkade helt orädd för boll och motspelare. Ville ha bollen och gjorde mål. Hela tiden med ett stort leende på läpparna.

Rädsla hindrar oss många gånger i vår utveckling. Många gånger är rädslan för det som eventuellt kan hända större än upplevelsen när det verkligen händer.

Innan jag fick barn var jag mest rädd för auktoritära män och ilskna hundar. Byta försegel mitt i natten när vi rundade Fastnet Rock i +22 sekundmeter var inget problem. Efter jag fick barn kom massor av oro och rädsla, många gånger för sånt som aldrig inträffade. Som när jag halkade på focken och ramlade över bord en solig dag utanför Sandhamn, efter att ha rundat som första båt i ett fält av 30-tal båtar, gjorde mig livrädd.

När jag guppade i vågorna (behöver jag skriva utan flytväst ...) hann jag tänka många tankar på Anna och barnen. Det kändes som en evighet innan min besättning på båten fick ned spinnackern, vände tillbaka och kryssade genom fältet av länsade segelbåtar i full fart och för att till slut plock upp mig på båten igen.

Blöt, rejält omskakad men vid liv.

Att övervinna mina rädslor har för mig många gånger varit kopplat till någon rörelse, någon form av fysisk aktivitet. Ofta har utvecklingen skett i små steg över lång tid, inga bungyjump, fallskärmshopp eller andra stora häftiga utmaningar.

Precis som för den mysiga tjejen i 3:an. Fysisk aktivitet på skolidrotten ett par gånger under ett antal månader där hon fått utrymme att utvecklas i sin takt har bidragit till en mental utveckling och hjälpt henne växa och övervinna sin rädsla.

Jag kan i alla fall inte tolka det på annat sätt efter att ha sett hennes agerande igår och leendet och kroppsspråket när jag berättade för henne om mina observationer.

Vilka rädslor bär du på?
Hindrar de dig i din utveckling?
Vad skulle det innebära om du kunde hantera rädslorna på ett annat sätt?
Hur kan jag hjälpa till?

Move.Live.Love.
//Torgny

Vill du göra skillnad och hjälpa någon utvecklas med hjälp av rörelser i sommar är vår bok "18 smarta rörelser - stärk din hjärna, må bra och nå dina mål ..." som hjälpt 1000-tals människor genom åren en bra sommarpresent. Du hittar den här >>> 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln