7 reflektioner och tips från mitt år som idrottslärare

Changemaker Changemaker

"Hur vill du bli ihågkommen som lärare …?"

Jag tror det var Micke Gunnarsson som ställde frågan när vi föreläste tillsammans i Malmö för några år sedan.

Inte visste jag då att den frågan skulle följa mig under ett helt år, mitt ”sabbatsår” som idrottslärare med uppgift att bidra till rörelseglädje hos barn i låg- och mellanstadiet. Ett år fyllt av utmaningar, frustration, otillräcklighet, mot- och medgång men främst av allt en oändlig massa möten, lärdomar och kärlek.

Skolavslutningen var sista gången jag träffade barnen som deras idrottslärare.

Veckan innan har präglats av starka känslor. Förvånansvärt mycket vemod och saknad redan innan skolavslutningen. De cirka 100 barn jag lärt känna under året kommer alla ha en egen plats i mitt hjärta, följa med mig resten av livet. Även om jag inte har en plats i varje barns hjärta vet jag att det är några som absolut kommer bära med sig minet av mig i sitt hjärta. 

Veckan har också präglats av många tankar och reflektioner kring skolan, organisation, arbetsmiljö, framtidens lärande, kreativitet och hälsa. Kombinerat med snart tio års arbete med barn, föräldrar, skolor och kommuner har jag samlat de sju viktigaste, utan inbördes rangordning, här:

  1. Ramkompetens. Om jag ska välja EN gemensam avgörande framgångsfaktor i en organisation – familj, relation, skola, förening, samhälle och företag – är det ramkompetens.

    Exempel på vad jag menar med ramar är; ekonomi, regler, tid, kultur, religion, skollagen, spelande, idrott och hälsa, stillasittande, skola, lektion, rast, läxor, ställtid, kost, sömn, möten, Lgr11, betyg, familj, relation, arbete, hemma, tvätta, konsekvenser, …


    Barn och vuxna försöker hela tiden identifiera och förstå ramen; "Vad handlar det här om ...?". Är ramen otydlig eller saknas sätter hjärnan snabbt egna ramar för vad som helst ska ge mening och sammanhang.

    Avgörande är hur tydligt du sätter, håller och uppmärksammar om/när ramglidning sker samt att förhandla om att gå utanför alternativt byta ram. Den som sätter ramen är förstås ansvarig för densamma. 

    Exempel: Några kollegor står och pratar. En annan kollega kommer in, avbryter och börjar prata om det den tycker är viktigt just då. Någon av kollegorna blir irriterad, någon kastar sig in i det nya ämnet, någon ledsnar och smiter iväg till något viktigare. Med risk att varken det pågående eller det nya samtalet har möjlighet att avslutas på ett meningsfullt sätt.

    En elev som gjort likadant hade blivit ombedd att vara tyst, räcka upp handen och vänta på sin tur.

     
  2. Fokus på tillstånd. Inom idrotten vet alla hur viktigt det är att skapa god arbetsmiljö och goda tillstånd där en individ eller grupp mår och presterar bra samtidigt. Tre Kronors guld i hockey-VM nyligen är ett bra exempel på det där ledningen hade stort fokus på att skapa rätt arbetsmiljö både för laget och jaget.

    Enligt hjärnforskningen försämras arbetsminnet (och därmed inlärningen) cirka 40% vid stress. Vad händer vid tillstånd som otrygg, frustrerad, otillräcklig, utanför, ledsen, okunnig, …?

    Skolan behöver bli oändligt mycket bättre på att välja och fokusera på vilka tillstånd som ska spridas i klassrum, på raster, på vägg till/från idrott/musik/slöjd/matsalen, i omklädningsrum och i andra skolmiljöer.

    Nyfiken, lust att lära, trygg, glad, harmonisk, "Jag kan ...", "Jag vill ...", aktiv, kreativ, välkommen, "Här vill jag vara ..." för att nämna några önskade tillstånd jag skulle vilja uppleva under min dag.

    När det är klart gäller det att besluta om vilka ramar (se punkt 1 ovan) som ska till för att skapa och behålla önskade tillstånd. 

     
  3. Samarbeta isf konkurrera. Skolan ska vara en plats för kunskaper, personlig utveckling, färdigheter och förmågor. 

    Det är skolplikt i Sverige. Vilket är bra. Samtidigt ökar det kraven på att skolan är angelägen och relevant i en allt snabbare omvärld. Vilket är en utmaning, läraren tävlar om elevernas intresse och uppmärksamhet med nöjesmaskiner som mobilen och ska förbereda dem inför "jobb" som kanske inte ens finns idag.

    En viktiga förmåga att utveckla är att kunna samarbeta. Att tillsammans med andra upptäcka och skapa större resultat än jag kan på egen hand.

    Samarbete med Idrott och Hälsa som plattform är en fantastisk möjlighet för kunskaps- och färdighetsuppbyggnad med en tydlig intention om personlig utveckling. 

    Konkurrens - omdömen och bedömningar - riskerar tvärtom resultera i "Jag kan inte ...", "Jag vill inte ...", "Jag orkar inte ..." och andra undvikareaktioner. Jag har bra underlag till boken "100 ursäkter för att slippa gympan" från föräldrar.

    Forskningen är stenklar; nästan alla våra kognitiva förmågor påverkas positivt av fysisk aktivitet. Om allt färre har idrottsaktiviteter utanför skolan blir skolidrotten ett gyllene tillfälle till livslång rörelseglädje.


    Självklart behöver barn mäta sig mot andra, vinna och förlora, lära sig hantera med- och motgångar. 

    Det finns arenor för den som vill tävla mot andra. Skolidrotten är inte en sådan. Det är en arena för rörelseglädje, fysisk och mental utveckling samt förståelse för hur jag mår bra. 

    Och SAMARBETE.

     
  4. Mer fokus på det goda. Det finns olika metoder som syftar till att lyfta fram och fokusera på det goda, Martin Fosters ”Fem gånger mer kärlek” (ibland slarvigt kallat 5-1) är en sådan metod.

    Av flera skäl är det ofta barnen som inte riktigt hanterar klassrumspedagogiken, stillasittandet, som o/medvetet inte bidrar till trygghet och studiero som tar och får stor del av lärarens uppmärksamhet och resurser.

    Vilket gör att elever som lättare hanterar skolramen, jobbar på i tystnad och har potential att komma ännu längre med lite mer uppmärksamhet och resurser lätt hamnar i skymundan.

    Vad skulle hända om de eleverna fick lika mycket kraft och fokus, mängder av positiv feed back, ”5-1” på riktigt liksom? Vilken potential skulle frigöras då? Skulle fler hänga på dem i klassrummet? 

    Brukar avsluta mina pass med att fråga vad deltagarna upplever fungerat bra, vad vi kan utveckla till nästa gång och om det är något vi ska sluta/börja med. Efter en trevande inledning har eleverna blivit allt bättre på att ge sig själva och varandra sorterad feed back i tydliga ramar för vad som redan fungerar bra och vad som behöver utvecklas. 

    En feed back kultur med fokus på det goda i en miljö för positiv utveckling.

     
  5. Bryt det livsfarliga stillasittandet NU. Upp till F-klass rör sig barnen stor del av skoldagen. Från  och med första klass ändras pedagogiken och premieras och bedöms plötsligt efter hur duktiga de är på att vara tysta och sitta still.

    Skolan ska vila på vetenskaplig grund och grund och beprövad erfarenhet.

    Jag är extremt nyfiken på och har länge efterfrågat vilken vetenskap som säger att barn (eller vuxna) lär sig bäst genom att sitta still 60+ minuter flera gånger om dagen …? 

    Tvärtom faktiskt, all tillgänglig vetenskap pekar på att stillasittande är urkass för bland hjärnan, för inlärningen och för vår psykiska och fysiska hälsa. Lika farligt som rökning faktiskt.


    Forskningen visar också att sju-åtta tonårstjejer och 5-6 tonårskillar rör sig mindre än 30 minuter om dagen. Medelålders män och kvinnor spenderar cirka 60 procent av sin vakna tid på ändan, åtta-tio timmar om dagen.

    Det finns skolor som är bra på gång och gör bra saker, både för att bryta stillasittandet och bidra till mer rörlighet genom att kombinera daglig fysisk aktivitet med idrott. Skillnaderna mellan skolorna i landet är stora, inför hösten 2018 finns det skolor som minskar antalet idrottstillfällen och/eller minuter för de yngre barnen.  Idrott och fysisk aktivitet hotar därmed likvärdigheten i skolan.

    Fridolin har gett ett antal instanser i uppdrag att utreda och komma med förslag för hur utöka idrott och fysisk aktivitet med 100 timmar i högstadiet från hösten 2019.

    Det är för lite och försent. Hela grundskolan behöver 1 000 (tusen) fler timmar idrott och avbrott i stillasittandet NU om vi ska ha en chans att rädda den svenska folkhälsan för kommande generationer.

    Vi behöver inte utreda något mer, GÖR DET BARA.
     
  6. Ledarskap, lärarskap och föräldraskap.
    Med risk för att ge mig in i ett område som är minerad mark.

    Under det gångna året har jag med jämna mellanrum fascinerats över hur skolan axlar ansvaret när något inte går som tänkt för en elev. Oavsett om det som sker sker i eller utanför skolan.

    Arbetsmiljön för många av Sveriges lärare och skolledare är mer eller mindre ohållbara och skulle aldrig accepterats någon annanstans.

    Skolledare jag varit bollplank åt eller på annat sätt har [in]direkt koll på deras arbetsmiljö berättar om; +60-70 medarbetarsamtal, lagkrav på ständig rekrytering av behöriga lärare, krav på handlingsplaner för elever med behov, renodlade vaktmästaruppgifter, tillgänglig för föräldrasamtal 24/7, akuta elevärenden som kastar all planering över ända, hot om våld och oacceptabelt språk elev-elev/elev-rektor/elev-lärare  för att nämna knappt toppen på isberget.

    Lärarnas situation är något annorlunda men inte mycket bättre. Kanske inte så konstigt att fyra av fem hoppar av lärarutbildningen och den prognostiserade lärarbristen ligger på +65 000 lärare år 2020?

    Det finns förstås bra och mindre bra lärare/ledare, i skolan som på andra ställen. Vi behöver vara rädda om och stötta dom som redan gör ett gott jobb. Vi behöver ge stöd och möjlighet till utveckling till dom som ännu inte nått sin fulla potential. Vi behöver kanske omplacera någon/ra till andra arbetsuppgifter.

    Som förälder kan jag genom aktivt föräldraskap underlätta för mitt barn, andras barn och alla som arbetar i skolan. Ett bra ställe att börja på är att mitt/mina barn sover tillräckligt (9-10 tim/natt).  Jag träffar många barn som knappt orkar sitta upprätt, än mindre ha idrott. När jag frågar varför svarar de ofta "... spelat i natt ...". När jag frågar vad de spelat svarar de ofta "... Fortnite, PUBG eller GTA ...". När jag frågar vad mamma och/eller pappa säger svarar de ofta "... de sover ...".

    Utöver att sömnbrist är skadligt i sig, särskilt för en barnhjärna som är under utveckling, har barns hjärnor svårt att skilja på fantasi och verklighet. Spelens språk och beteenden följer lätt med till skolan.  

    På CreativeChildren:Camp®, våra kurser för barn och föräldrar, pratar vi gärna om några av föräldraskapets huvudnycklar; Självtillit, Respekt, Ansvar, Empati och Ärlighet.

    Enkelt uttryckt; ”Vara mot mig själv och andra som jag vill att andra ska vara mot mig …”.

    Så enkelt att det nästan låter löjligt. Använt dagligen kan det göra underverk för arbetsmiljön på vilken arbetsplats som helst.

     
  7. Mindre planerad aktivitet - mer kreativitet. Vi behöver skapa betydligt mer tid och utrymme för kreativt lärande, exempelvis genom egen forskning, feed back och upptäckter.

    Det är bara sedan mitten av 1800-talet som utbildning och lärande utformats som dagens skola. Under 100 000-tals år före det lärde vi genom att prova praktiskt. Ibland genom handledning av någon kunnig person, ibland på egen hand.

    Jag vill gärna se att dagens planerade aktiviteter på lektions- och rasttid kompletteras med ett väsentligt större utrymme för samarbete kring aktiva fria lekar, upptäcka, forska, feed back, prova, lära och lära om. 

    Det händer något i barnens ögon varje gång de själva får upptäcka något.

    Vågar vi?

 
Det var några av mina reflektioner i samband med skolavslutningen. Sorry att det blev långt, har du orkat läsa ända hit tackar jag av hela mitt hjärta.

Hoppas du får en fin sommar och att hösten är fylld av spännande aktiviteter och goda tillstånd. Innan dess blir det några veckor för mig på Sveriges äldsta kollo för barn med lite extra behov av kärlek och lek utomhus. Sedan bad hav för resten av slanten.

Move. Live. Love.
//Torgny

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln