Jag har saknat min mormor några dagar

Greta Steen Greta Steen


Som skilsmässobarn med ny familj och betydligt yngre syskon var mormor och morfar en välkommen och trygg tillflyktsort när jag var liten. Oftast behövde jag inte dela deras uppmärksamhet med någon.

Morfar var den levnadsglade som helst av allt ville ut i naturen, var glad över ett enkelt liv där ett morgondopp kunde vara dagens höjdpunkt, gärna sköt upp till imorgon vad inte behövde göras idag. 

Mormor var den som med knappa medel höll ihop allt. Gick upp tidigt, ett par timmar innan morfar och jag, och såg till att allt fanns med på våra utflykter. Långfärdsskridskor eller båtturer, vi hade alltid ett par tre olika matsäcksalternativ att välja mellan. Varm choklad, limpmackor med tjocka skivor leverpastej eller ost (hon skar ost med kniv, ”snålskrapan” var ingen vän), nygräddade pannkakor och frukt var efterlängtade höjdpunkter.

Hon kom från en musikalisk familj i Norge, spelade då och då på det svarta Hoffman-pianot framför brasan i kakelugnen. 

Hon hade stora drömmar, utbildade sig till sjukgymnast vilket hon aldrig fick jobba med, det ansågs ”oseriöst” på den tiden.

Långt senare i livet, när jag gift mig med Anna och vi hade lyckan att kunna få egna barn, har jag förstått att det mormor var och gav mig var förbehållslös kärlek. 
Ville aldrig vara i centrum, vara till besvär, gillade inte att bli fotograferad (vilket syns på bilden).

På gränsen till självuppoffring gav hon förbehållslöst kärlek utan en tanke på att få något tillbaka.

Oavsett hennes egen situation ville hon alltid se till att jag och andra hade det bra. Det fanns alltid en extra tallrik för den som dök upp. Saknades något gav hon sig ut i alla väder och ordnade det.

Hon skulle ha fyllt 103 år den 15 juli 2018.
 
Tack för allt du gav mig mormor. 

Jag kan tyvärr inte ge dig något idag så jag får i din anda försöka ge vidare till någon annan som behöver.

Kram,
//T.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln