Därför älskar och ”hatar” jag att gå på hockey

Torgny Steen - älskar och "hatar" hockey Torgny Steen - älskar och "hatar" hockey

Älskar:
Efter två mediokra perioder, underläge 0-3 inför sista perioden. När uret visar 18:18, med mindre än 2 minuter kvar av matchen, har pulsen höjts rejält efter att laget i mitt hjärta reducerar till 2-3.

Vid 19:28 är det kvitterat, 3-3. Hårt arbete har lönat sig. Forfarande oavgjort efter förlängning och matchen avgörs på straffar.

Sensmoral: Även om laget torskade straffläggningen har de ett viktigt budskap att ta med sig framöver; oavsett hur mörkt läget ser ut och känns just nu är det aldrig försent att skapa nya perspektiv, smartare lösningar och att jobba hårdare.

Detsamma gäller för dig och mig så länge vi får vara fysiskt och psykiskt friska nog att kunna påverka våra liv.

”Hatar”:
Vill du veta hur långt vi primitiva människor verkligen kommit i vår utveckling - trots självkörande bilar/bussar, ”smarta” telefoner, AI, IOT, ”some” och annan sk utveckling - är det bara att gå på hockey (eller annat idrottsevenemang inom lagsport).

Du flyttas snabbt tillbaka dryga 2000 år till romarnas gladiatorspel där allt är tillåtet när du sitter på läktaren. Till skillnad från spelarna har de som sitter på läktaren glömt eller saknar alla ”normala” umgängesregler och vad det innebär att vara vuxen förebild. Det är helt normalt att ohämmat skrika och prata nedsättande om domaren, egna och/eller motståndarlagets spelare på ett sätt som på en arbetsplats klassas som på riktigt kränkande, förtal eller hot.

Jag tänker inte upprepa något av allt som skreks från läktarplats men det säger mycket om samhället vi skapat och lever i när ett människovidrigt beteende och språk är normaliserat. När ingen regerar, tvärtom bidrar till att det eskalerar.

Inte sällan framför mindre barn, blivande idrottsutövare, som ser upp till sina vuxna förebilder och därför snabbt härmar en värderings- och beteendemässigt obehaglig kultur.

Och så blir vi förvånade när barnen beter sig på samma sätt mot kompisar i skolan, när de själva är idrottsutövare etc.

Och det är långt ifrån bara de i så många sammanhang förhatliga vita medelålders männen som hörs från läktaren. Där finns ett hyggligt antal vita både yngre och medelålders kvinnor.

Hur människor väljer att kommunicera med varandra hemma är (tyvärr) svårt att påverka. Däremot är det hög tid att idag visa ledarskap, höja standarden och etablera en helt ny lägstanivå för vad som är normalt och accepterat när vi möts och umgås i offentliga sammanhang.

De beteenden och språkbruk som finns på läktarna finns också långt utanför desamma. De är inte en spegling av idrotten i sig, de är en spegling av - rentav en ventil för att klara av ...? - det samhälle vi tillsammans skapat, lever i och kommer lämnar i arv till våra barn.

För att få en annan utveckling behöver vi:

  • Börja SAMARABETA isf motarbeta över alla områden och fält
  • Fördjupad förståelse och acceptans för att allt är SYSTEMISKT, hänger ihop och är starkt sammanflätat
  • Upphöra med kortsiktiga poänger för att, likt indianerna, fatta beslut med hänsyn till hur de påverkar kommande SJU GENERATIONER.

Det är hög att bryta stillatigande och låsningar för aktivitet, nya perspektiv och smartare lösningar.

Move.Live.Lo❤️e,
//Torgny Steen

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln