2018

Torgnys Torsdagsrörelse ska vara enkel, rolig, öka din rörelseförståelse och utmana din balans , motorik, styrka och rörlighet.

Nästa gång du suttit still för länge (+30-40 minuter), varför inte utmana kollegorna på krabbgång framåt eller bakåt till skrivaren, kopiator eller kaffemaskinen?

Motorik, rörlighet, balans, bål, styrka är några av områden du stimulerar och tränar.

Komplettera gärna med härliga (skogs)promenader, MINST 30 minuter (tre timmar ...) helst  tre-fyra gånger i veckan. 

Din styrka och rörlighet är ett direkt resultat av din livsfilosofi, din rörelseförståelse och därmed din livskvalitet genom livet.

Nästa torsdag kommer ett nytt exempel på hur du bryter stillasittande och fysisk inaktivitet genom ökad fysisk aktivitet som stärker din rörelseförståelse, rörelseförmåga, styrka och balans.

Systematiskt arbete för en hälsosam arbetsmiljö - äntligen en strategifråga för VD och ledning genom Arbetsmiljöverkets regler för OSA AFS2015:4 - är en hjärtefråga för mig. Jag hjälper er gärna med föreläsningar, workshops eller en CHR*-analys med ett efterlängtat CHR*-index för just ditt företag.
*CHR: Corporate Health Responsibility

Kontakta mig så berättar jag mer om hur vi kan hjälpa er systematiskt peppa, utbilda, och lotsa hela organisationen till att återupptäcka lust, rörelse och ledarskap för smartare och friskare utvecklingsmiljöer.

Till dess,
Move.Live.Lo❤️e
//Torgny Steen
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »

Torgnys Torsdagsrörelse ska vara enkel, rolig, öka din rörelseförståelse och utmana din balans , styrka och/eller rörlighet.

Det pratas mycket om och finns mängder med YT-klipp om hur göra pull ups. Absolut en superbra och tuff övning. Om du redan är stark och tränad nog att göra den.

När de flesta av oss knappt kan hålla vår egen kroppsvikt uppe genom att hänga i armarna handlar den här veckans Torsdagsrörelse om just det;  stärka din förmåga att bara hänga i dina armar och händer.

Prova i trappan hemma, en gren i skogen, på utegymmet, i den där stången i dörrposten, i grannens carport eller som här; låna en stång i barnens idrottshall.

Börja med att bara hänga passivt, kan vara tufft nog. När du känner dig redo, prova att hänga aktivt, lyfta och sänka kroppen genom att aktivera axlarna. Var noga med att behålla armarna raka.

Skön stärkande rörelse för rygg, axlar, armar och nacke som ofta hamnar i onaturliga positioner och hållningar med mobilen eller framför datorn vilket kan resultera i bland annat rygg- och nackproblem.

Prova att hänga 7x7x7, alltså 7 gånger om dagen (dela upp dom som du vill ...) 7 dagar i veckan i 7 veckor.

Jo, det ska kännas utmanande. Utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas.

Komplettera helst med några härliga turer i skogen, promenader eller löpning, MINST 30 minuter (tre timmar ...) helst tre-fyra gånger i veckan.

Torgnys Torsdagsrörlesen är ett enkelt sätt för dig som systematiskt vill bryta stillasittandet och bidra till en hälsosam utvecklings- och arbetsmiljö - idag en strategifråga för VD och ledning genom Arbetsmiljöverkets regler för OSA AFS2015:4 - och en hjärtefråga för mig.

Move.Live.Lo❤️e
//Torgny Steen
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »
Torgny Steen - Smygjägaren Torgny Steen - Smygjägaren

Torgnys Torsdagsrörelse ska vara enkel och rolig, öka din rörelseförståelse samt utmana din balans, styrka och rörlighet.

Som MovNat Certified Trainer fick jag lära mig att den heter "Tall Half Kneeling to Tall Split Kneeling". Har inte hittat något bra namn på svenska. Kallar den "Smygjägaren" så länge, har du ett bättre namnförslag är det alltid välkommet.

Rörlighet, rörlighet, rörlighet ... Alla som haft rygg- eller nackskott vet hur det känns att inte kunna röra sig obehindrat. Din rörlighet behöver utvecklas och underhållas, lika mycket som din kondition. Rörligheten är en direkt bidragande orsak till hur ung eller gammal du känner dig. Rörligheten är ett resultat av din livsfilosofi, din rörelseförståelse och starkt kopplad till din livskvalitet genom livet.

"Smygjägaren" gör jag gärna själv och med andra. En ofta använd och lika uppskattad övning oasvett om vi springer i skogen med barn och vuxna eller tar en rörelsepaus i skolan eller på jobbet. 

Som alltid, börja som det passar dig och öka i den takt din balans, styrka och rörlighet medger.

Tänk på att verkligen hålla positionen med överkroppen, lätt att vika ned den som en fällkniv om bålmuskulaturen inte är aktiverad eller svag.

Kom ihåg; för att få någon utveckling ska det kännas utmanande, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas.

Komplettera gärna med några härliga (skogs)promenader, MINST 30 minuter (tre timmar ...) helst  tre-fyra gånger i veckan.

Håll utkik efter fler enkla och roliga Torsdagsrörelser som stärker din rörelseförståelse, rörelseförmåga, styrka och balans.

Den organisatoriska, sociala och psykiska hälsan i skolan eller på arbetsplatsen är idag en strategifråga för VD och ledning vilket understryks av Arbetsmiljöverkets regler för OSA AFS2015:4.

Vill du veta mer om hur ni systematiskt arbetar för en hälsosam arbetsmiljö hjälper vi er gärna med en inspirerande och aktiverande föreläsning, workshop eller en CHR*-analys med CHR*-index för just ditt företag.
*CHR: Corporate Health Responsibility

Vill du veta mer om hur du systematiskt kan peppa, utbilda och lotsa människor och organisationer till att återupptäcka lust, rörelse och ledarskap för smartare och friskare utvecklingsmiljöer.

Kontakta mig på 0707-170 595 eller Tjoho (at) torgnysteen.com.

Jag ser fram emot att höra från dig,
Move.Live.Lo❤️e
//Torgny Steen
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »

Torsdagsrörelsen den här gången är kanske inte enkel för alla men den är rolig, ökar din rörelseförståelse och utmanar definitivt balans, styrka samt rörlighet.

Barn och ungdomar kan ha svårt för det här samtidigt som jag med egna ögon sett vänner +80-år resa från middagsbordet, sätta sig på och resa sig upp från golvet. Helt ouppvärmda.


Att sätta sig ned och resa sig upp från en stol, golvet eller marken borde, oberoende av ålder, vara enkelt men visar sig ganska ofta vara nog så svårt.

Att sitta i squat, sitta på huk på svenska, är som du kanske redan gissat något jag gärna inkluderar och tränar i min morgonrutin, i dagens idrottslektioner i skolan och förstås när jag föreläser eller håller workshops.

I veckan kom ju ytterligare en larmrapport om hur mycket vi sitter still och är fysiskt inaktiva. Vilket resulterar i att nästan hälften (46 procent) av svenskarna har hälsofarligt dålig kondition enligt den omfattande studien från GIH.

Förmågan att kunna sätta sig ned på en stol, på golvet eller marken och resa sig upp kan förstås vara genetiskt. Mest av allt är den ett resultat av din livsfilosofi och din rörelseförståelse och därmed din livskvalitet.

Som alltid, börja som det passar dig och öka i den takt din balans, styrka och rörlighet medger.

Kom ihåg; för att få någon utveckling ska det kännas utmanande, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas.

Komplettera gärna med några härliga (skogs)promenader, MINST 30 minuter (tre timmar ...) helst  tre-fyra gånger i veckan.

Håll utkik efter fler enkla och roliga Torsdagsrörelser som stärker din rörelseförståelse, rörelseförmåga, styrka och balans.

Den organisatoriska, sociala och psykiska hälsan i skolan eller på arbetsplatsen är idag en strategifråga för VD och ledning vilket understryks av Arbetsmiljöverkets regler för OSA AFS2015:4.

Vill du veta mer om hur ni systematiskt arbetar för en hälsosam arbetsmiljö hjälper vi er gärna med en inspirerande och aktiverande föreläsning, workshop eller en CHR*-analys med CHR*-index för just ditt företag.
*CHR: Corporate Health Responsibility

Kontakta mig så berättar jag mer om hur vi systematiskt peppar, utbildar och lotsar människor och organisationer till att återupptäcka lust, rörelse och ledarskap för smartare och friskare utvecklingsmiljöer.

Till dess,
Move.Live.Lo❤️e
//Torgny Steen
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »

Torsdagsrörelsen ska vara enkel och rolig samt utmana balans, styrka och rörlighet.

Som idrottslärare i låg och mellanstadiet kan jag se hur olika det med just rörlighet, styrka och balans.

Eftersom alla tre avtar med stigande ålder är det viktigt att vi underhåller dem genom hela livet.

Den här övningen ingår ofta i min morgonrutin, i idrottslektionerna i skolan och i workshops i samband med föreläsningar.

Även om hjärnan är det organ som enligt modern hjärnforskning påverkas mest av fysisk [in]aktivitet (Vilket Hippokrates upptäckte för 2 500 år sedan) gäller det ha helhetshälsan i fokus för att du ska kunna må och prestera bra samtidigt.

Du som följer mig vet att jag gör ett stort nummer av att röra mig långsamt. Dels för att det mer eller mindre räddat mitt liv, dels för att det räddat ett av våra barns skolgång och dels för att det botat min frus kroniska tarminflammation.

För inte så många år sedan hade vi naturligt balans mellan snabbt och långsamt. Det har vi inte idag när det mesta i samhället ska gå fort.
 
Självklart är det likadant för mig av och till. Att röra mig långsamt hjälper mig att orka röra mig snabbt när livet kräver det. 

Som alltid, börja som det passar dig och öka i den takt balansen, styrkan och rörligheten medger.

Kom ihåg; för att få någon utveckling ska det kännas utmanande, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas.

Komplettera gärna med några härliga (skogs)promenader, MINST 30+ minuter helst tre-fyra gånger i veckan.

Håll utkik kommande torsdagar efter fler enkla och roliga fysiska aktiviteter som stärker din rörelseförmåga, styrka och balans.

Vill du ha en egen föreläsning och/eller workshop om hur ni stärker den organisatoriska, sociala och psykiska hälsan i skolan eller på arbetsplatsen?

Kontakta mig så berättar jag mer om hur vi peppar, utbildar och lotsar människor och organisationer till att återupptäcka lust, rörelse och ledarskap för smartare lösningar och friskare utvecklingsmiljöer.


Till dess,
Move.Live.Lo❤️e
//Torgny Steen
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »

Veckans Torsdagsrörelse handlar om att underhålla och utmana rörelseförmågan, särskilt i höftpartiet och ben.

Rörlighet, styrka och balans är något vi behöver underhålla hela livet. Särskilt om vi sitter still mycket och ofta.

Den här övningen gör jag gärna på morgonen för att få igång rörligheten i höfterna.

Det är hög tid att se till helheten för hur fysisk inaktivitet och stillasittande påverkar både knoppen och kroppen. Det är inte bara hjärnan som påverkas av fysisk inaktivitet, studier visar förfärande utveckling för skelettet hos barn och unga vuxna som rör sig lite ( -7 500 steg/dag) jämfört med jämnåriga som rört sig som vi gjort tidigare (10 000+ steg/dag). Skelettet blir både tunnare och har lägre densitet hos dem som rört sig för lite, en oroande utveckling eftersom benskörhet (Osteoporos) ökat kraftigt de senaste åren.

Jag gillar att röra mig på morgonen, innan frukost. Jag upplever att fysisk aktivitet hjälper mig vakna, skärper koncentrationen och ökar mitt välbefinnande. Målet ä ratt göra 100 stycken av tre olika rörelser, exempelvis 100 armhävningar, 100 upphopp och 100 sit ups. En serie kan se ut så här; 10+10+20+30+20+10=100 stycken. Du börjar med det som passar dig och ökar vartefter du blir starkare och rörligare.

Och kom ihåg; för att få någon utveckling ska det kännas lite, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas. Kom samtidigt ihåg att vara snäll mot dig själv och ge dig tid för utveckling. 

Komplettera gärna med härliga (skogs)promenader, MINST 30+ minuter tre fyra gånger i veckan. 

Håll utkik kommande torsdagar efter fler enkla och roliga fysiska aktiviteter som stärker din rörelseförmåga, styrka och balans. Move.Live.Lo
❤️e, 
//Torgny Steen 

Läs hela inlägget »

Hoppa är något vi gör gärna och ofta som barn. Senare i livet brukar hoppa inte tillhöra vanligheterna, några blir till och med rädda för att göra det.

Ett bra ställe att börja på för att återskapa lusten och förmågan att hoppa är att inkludera upphopp som en naturlig när du tränar, är ute och går eller springer. Hoppa på två ben, ett ben, framåt, bakåt, … som vanligt är det vår kreativitet som skapar möjligheter och variation.

Det pratas mycket om hjärnan och fysisk aktivitet, särskilt pulshöjande. Kanske inte så konstigt eftersom det ger mätbara resultat på arbetet och i skolan vilket intresserar företag och huvudmän för skolor.

Jag tycker det är hög tid att se till helheten för hur fysisk inaktivitet och stillasittande påverkar både knoppen och kroppen. Exempelvis visar studier förfärande utveckling för skelettet hos unga vuxna som rört sig för lite ( -7 500 steg/dag) under uppväxten jämfört med jämnåriga som rört sig ungefär lika mycket som vi gjort tidigare (10 000+ steg/dag).

Skelettet blir betydligt tunnare och har lägre densitet hos dem som rört sig för lite vilket är en oroande utveckling när det gäller bland annat benskörhet (Osteoporos) hos våra barn och ungdomar.

För mig är att hoppa ännu en enkel, rolig, stärkande och helt gratis fysisk aktivitet du kan göra i princip var som helst; på golvet, i gräset, i parken, på terrassen eller som här på en brygga. 

Jag gillar att röra mig på morgonen, innan frukost. Jag upplever att fysisk aktivitet hjälper mig vakna, skärper koncentrationen och ökar mitt välbefinnande. Målet ä ratt göra 100 stycken av tre olika rörelser, exempelvis 100 armhävningar, 100 upphopp och 100 sit ups. En serie upphopp skulle kunna se ut så här; 10+10+20+30+20+10=100 stycken. Du börjar med det som fungerar för dig. 

Så upp och hoppa nu för starka ben genom hela livet. Och kom ihåg; för att få någon utveckling ska det kännas lite, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att utvecklas. Kom samtidigt ihåg att vara snäll mot dig själv och ge dig tid för utveckling. 

Komplettera gärna med härliga (skogs)promenader, MINST 30+ minuter tre fyra gånger i veckan. 

Håll utkik kommande torsdagar efter fler enkla och roliga fysiska aktiviteter som stärker din rörelseförmåga, styrka och balans.

Move.Live.Lo❤️e, 
//Torgny Steen 
www.torgnysteen.com

Läs hela inlägget »
Torgny Steen - älskar och "hatar" hockey Torgny Steen - älskar och "hatar" hockey

Älskar:
Efter två mediokra perioder, underläge 0-3 inför sista perioden. När uret visar 18:18, med mindre än 2 minuter kvar av matchen, har pulsen höjts rejält efter att laget i mitt hjärta reducerar till 2-3.

Vid 19:28 är det kvitterat, 3-3. Hårt arbete har lönat sig. Forfarande oavgjort efter förlängning och matchen avgörs på straffar.

Sensmoral: Även om laget torskade straffläggningen har de ett viktigt budskap att ta med sig framöver; oavsett hur mörkt läget ser ut och känns just nu är det aldrig försent att skapa nya perspektiv, smartare lösningar och att jobba hårdare.

Detsamma gäller för dig och mig så länge vi får vara fysiskt och psykiskt friska nog att kunna påverka våra liv.

”Hatar”:
Vill du veta hur långt vi primitiva människor verkligen kommit i vår utveckling - trots självkörande bilar/bussar, ”smarta” telefoner, AI, IOT, ”some” och annan sk utveckling - är det bara att gå på hockey (eller annat idrottsevenemang inom lagsport).

Du flyttas snabbt tillbaka dryga 2000 år till romarnas gladiatorspel där allt är tillåtet när du sitter på läktaren. Till skillnad från spelarna har de som sitter på läktaren glömt eller saknar alla ”normala” umgängesregler och vad det innebär att vara vuxen förebild. Det är helt normalt att ohämmat skrika och prata nedsättande om domaren, egna och/eller motståndarlagets spelare på ett sätt som på en arbetsplats klassas som på riktigt kränkande, förtal eller hot.

Jag tänker inte upprepa något av allt som skreks från läktarplats men det säger mycket om samhället vi skapat och lever i när ett människovidrigt beteende och språk är normaliserat. När ingen regerar, tvärtom bidrar till att det eskalerar.

Inte sällan framför mindre barn, blivande idrottsutövare, som ser upp till sina vuxna förebilder och därför snabbt härmar en värderings- och beteendemässigt obehaglig kultur.

Och så blir vi förvånade när barnen beter sig på samma sätt mot kompisar i skolan, när de själva är idrottsutövare etc.

Och det är långt ifrån bara de i så många sammanhang förhatliga vita medelålders männen som hörs från läktaren. Där finns ett hyggligt antal vita både yngre och medelålders kvinnor.

Hur människor väljer att kommunicera med varandra hemma är (tyvärr) svårt att påverka. Däremot är det hög tid att idag visa ledarskap, höja standarden och etablera en helt ny lägstanivå för vad som är normalt och accepterat när vi möts och umgås i offentliga sammanhang.

De beteenden och språkbruk som finns på läktarna finns också långt utanför desamma. De är inte en spegling av idrotten i sig, de är en spegling av - rentav en ventil för att klara av ...? - det samhälle vi tillsammans skapat, lever i och kommer lämnar i arv till våra barn.

För att få en annan utveckling behöver vi:

  • Börja SAMARABETA isf motarbeta över alla områden och fält
  • Fördjupad förståelse och acceptans för att allt är SYSTEMISKT, hänger ihop och är starkt sammanflätat
  • Upphöra med kortsiktiga poänger för att, likt indianerna, fatta beslut med hänsyn till hur de påverkar kommande SJU GENERATIONER.

Det är hög att bryta stillatigande och låsningar för aktivitet, nya perspektiv och smartare lösningar.

Move.Live.Lo❤️e,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »

Armhävning  - älskad och hatad ... Nästan all har en uppfattning om armhävningar.

För mig är det ännu en enkel, rolig, stärkande och helt gratis fysisk aktivitet du kan göra i princip var som helst; på golvet, i gräset, på en parkbänk, på terrassen.

Jag gör den oftast på morgonen, innan frukost, eftersom jag upplever att fysisk aktivitet hjälper mig vakna, skärper koncentrationen och ökar mitt välbefinnande.

Gör armhävningar på knä med böjda ben, på tå med raka ben, kanske på ett ben i taget, ... Allt beroende på vad du förmår just nu.

Och k​​​​om ihåg;  det ska kännas lite, utan ansträngning utanför vad du är van vid/orkar just nu är det svårt att skapa någon utveckling. Kom också ihåg att vara snäll mot dig själv och ge dig tid att utvecklas. Ju långsammare desto större utmaning för muskler du kanske inte använder så ofta.

Komplettera gärna med härliga (skogs)promenader, minst 30+ minuter tre fyra gånger i veckan.

Håll utkik kommande torsdagar efter fler enkla och roliga fysiska aktiviteter som stärker din rörelseförmåga, styrka och balans.

Move.Live.Lo
❤️e,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »
Torgny Steen - Balansgång Torgny Steen - Balansgång

Balansgång, ännu en enkel, rolig, stärkande och helt gratis fysisk aktivitet du kan göra i princip var som helst; på golvet, i gräset, på en parkbänk, på terrassräcket, på en regel (45*90) på golvet/marken eller ...  

Åla, krypa, sitta, gå, springa, hoppa, ... övningar som sätter oss i obalans. Tyngdkraften utmanar oss från dagen vi sätter och reser oss upp samt börjar gå.
Balans är färskvara och behöver tränas så ofta det går. Särskilt när vi blir äldre och balansen successivt försämras. 
Hur bra balans vill du ha om 10, 20 eller 30 år?
Ett bra sätt att träna balansen är förstås balansgång 7*7, alltså 7 minuter om dagen i 7 veckor. Om 7 minuter känns långt i början, starta med 7*1 minut, 3*2-3 minuter, ... Allt beroende på vad du förmår just nu. 

Kom ihåg vara snäll mot dig själv och ge dig tid att hitta rätt tyngdpunkt, balans och tempo. Var noggrann, ju långsammare desto större utmaning.

Komplettera gärna med en (skogs)promenad på 30+ minuter tre fyra gånger i veckan.

Håll utkik kommande torsdagar efter fler enkla, utmanande och roliga fysiska aktiviteter som stärker din rörelseförmåga, styrka och balans.

Move.Live.Lo❤️e,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »

Drömmer du också om att börja röra dig mer? Vet du inte var du ska börja? Tycker du att det är dyrt med en massa flashiga kläder och träningskort?

Då är du i gott sällskap.

Just för dig börjar jag idag publicera Torgnys torsdagsrörelse, förslag på enkla, naturliga, roliga och stärkande rörelser som är helt gratis att göra.


Varför då kanske du undrar, jo för att ...:
6 av 10 tonårskillar rör sig mindre än 30 minuter om dagen.
• 8 av tio tonårstjejer rör sig mindre än 30 minuter om dagen.
• 60+ procent av sin vakna tid spenderar medelålders svenskar på baken.


Unga som gamla, många är idag helt enkelt rädda för att röra sig, exempelvis gå en promenad i skogen. Rädda för att halka, snubbla, ramla, stuka foten och inte minst; rädda för skogens djur, mest av allt rädda för fästingar.

Upp till 9 till 11-årsåldern är barn sällan rädda för att röra sig. Sedan händer något. Ensidigt elitiskt föreningsliv, bedömningar i skolidrotten och exploderande utveckling av stillasittande ”aktiviteter” är bidragande faktorer till att många barn blir bestulna på sin fysiska självkänsla. Även om tjejerna verkar drabbas mest är det alldeles för många barn och ungdomar som inte förmår behålla eller vågar fortsätta utveckla och stärka grundläggande rörelseförmågor som ...:

  • Åla
  • Krypa
  • Balansera
  • Springa
  • Hoppa
  • Simma
  • Hänga
  • Kasta
  • Fånga
  • Lyfta
  • Bära
  • ...

Rörelseförmågor som för bara 100 år sedan var nödvändiga för att vi skulle få mat och värme, kunna jobba, leva och överleva. Rörelseförmågor som håller oss friska, ger energi och kraft att leva och jobba samt inte minst gemenskap och sociala sammanhang.

Rörelseförmågor som om de går förlorade gör oss stillasittande, svaga, överviktiga, deprimerade, okoncentrerade, minnessvaga, sjuka, ...

Jag kan förstå att många förblir fysiskt inaktiva. Åtminstone mina sociala medier svämmar över av avancerade konstlade fysiska aktiviteter. Som MovNat certifierade tränare och FaR*-ledare fråga jag mig ofta ”Vad är den där övningen bra för och vem är egentligen tänkt att göra den?”.
*FaR: Fysisk aktivitet på Recept. Sverige har sedan 2003 FYSS, fysiska aktiviteter för sjukdomsprevention och -behandling.

Även om det kan vara svårt att tro visar studie efter studie att en förkrossande majoritet rör sig mindre än 30 miuter om dagen (rekommendationen för barn/vuxna är 60/30 minuter/dag).

Är du en av dom som rör dig för lite eller drömmer om att röra dig lite mer? Med start idag kommer jag publicera Torgnys torsdagsrörelse; sköna exempel på enkla, roliga och stärkande rörelser som är helt gratis att göra var du än är i världen.

Först ut är en av mina favoritaktiviteter, något de flesta av oss var experter på när vi var riktigt små; Krypning/Björngång.

Just här är jag och Anna ute på en vacker, kuperad och svettig skogspromenad. I skogen hittade vi ett omkullfallet träd och fick stor lust att prova Krypning/Björngång (Se klippet). Förstås går det lika bra på golvet, i gräset, på en parkbänk, på uteplatsen, på sargen till barnens sandlåda, på en regel (45X90) på golvet/marken eller som här; på ett träd i skogen.

Den initiala förskrivningen för Krypning/Björngång är 7*7, alltså 7 minuter om dagen i 7 veckor. Var snäll mot dig själv, ge dig tid att hitta rätt tyngdpunkt, balansen och variera mellan olika tempo. Var noggrann, ju långsammare = större utmaning/ansträngning. Om 7 minuter känns för långt, prova 7X1 minut, 3X2,5 minut eller vad du orkar just nu.

Kom ihåg att du behöver utmana och ta i lite mer än du är van vid om du vill ha någon utveckling. 

Håll utkik här efter Torgnys torsdagsrörelse för fler naturliga, enkla, roliga och stärkande exempel på oftast helt gratis fysisk aktivitet du kan göra i princip när och var du vill.

Move.Live.Love,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »
Torgny Steen på en klippa Torgny Steen på en klippa

Vaknade med ett behov av att sitta på en klippa och blicka ut över en obruten horisont.

Det var ju trots allt min "lediga dag" från  idrottslärarjobbet, dagen jag gör allt annat jag vill och behöver.

Men, tog till slut mitt förnuft till fånga och stannade hemma. Måste ju skicka böcker, acceptera avtal, förbereda, föreläsa, författa, planera Skoljogg, filma, skriva om text, läsa avtal, förbereda, boka resa, förlänga avtal, …

Vänta nu … känner igen det där … var det inte så jag höll på när jag gick in i väggen, blev utbränd, utmattad, …?

Tryckte ned, dövade, vägrade lyssna på varningssignalerna jag fick. Till en början subtila, ju längre tiden gick allt mer högljudda.

När världen snurrar allt snabbare runt omkring överlastas hjärnans olika system med information, kunskap och göranden. Det är lätt att döva varningssignaler med att göra en massa saker, viktiga och oviktiga. Allt för att slippa lyssna på kroppens och knoppens varningssignaler, slippa känna efter och släppa fram verkliga behov här och nu.

Det är då det är dags, hög tid, att sakta ned. Stanna upp. Reflektera. Filosofera. Andas in. Andas ut.

Under 10 000-tals år levde vi i naturligt samspel och balans mellan snabbt och långsamt, på och av.

Idag är det samspelet brutet till förmån för det snabba. Snabbt är bra, värderas högt i olika sammanhang. Långsamhet och eftertänksamhet tas som tecken på tröghet, rentav beslutsvånda.

Utifrån egna erfarenheter och senare års hjärnforskning är jag fullständigt övertygad om att vi behöver återfå samspelet mellan rörelse och vila, snabbt och långsamt, naturligt och normalt, av och på, upp- och nedkopplat, ...

En bra start är att ta metaperspektiv på dig själv (se dig själv utifrån och in), skärpa sinnena och rikta uppmärksamhet inåt dig själv. Träna dig i att upptäcka och förstå om, när och vilka signaler och behov du eventuellt trycker ned och undan; trött, hungrig, kissnödig, lust, stress, värk, gråt, lek, skratt, …

Gör sedan en liten förändring, ett tvågradersskift, där du provar något annat under 90 dagar. Byt ut två av dagens koppar kaffe mot lika många glas vatten, promenera +45 minuter tre fyra gånger i veckan, bryt stillasittandet minst en gång per timme, ät lunch med en kollega eller kompis istället för framför datorn, planera in lek med barnen, laga alla rätterna i den där kokboken, meditationsdiska, meditationsklipp gräset, meditations häng tvätt, ta en ”Power nap” efter lunch, … tbc.

Kanske tycker du det låter knepigt, svårt att få tiden att räcka till, men jag lovar dig, det är lättare gjort än sagt.

Berätta gärna hur det går (Mejl, FB, Insta, LI, telefon, …) och om jag kan hjälpa dig på något sätt.

Och jo, jag tog mitt förnuft till fånga på riktigt och letade upp en klippa för ett dopp i havet, en sen lunch, en kaffe och en "power nap" i solen.

Move.Live.Love,
//Torgny

Läs hela inlägget »
Torgny Steen och Caxton Njuki - Vardagsboost i SRP4 Sörmland Torgny Steen och Caxton Njuki - Vardagsboost i SRP4 Sörmland
Videoklippet från studion tillsammans med Caxton Njuki och Urban Hedqvist när SR P4 Sörmland sände Vardagsboost.

Jag var inbjuden att prata om psykisk ohälsa, fysisk aktivitet, samarbete isf motarabete och hur precis ALLT hänger ihop.

I slutet en utmaning till alla lyssnare ... 

Move.Live.Love sommar,
//Torgny 

P.S. Ljud och bild är ihopklippt i efterhand, ha lite överseende med att det kan hacka till ibland D.S.
Läs hela inlägget »
Torgny Steen - Move.Live.Love Torgny Steen - Move.Live.Love

Tillhör du den lilla andelen av Sveriges befolkning som redan rör sig minst 30 sammanhängande minuter om dagen kan du sluta läsa här.

Tillhör du den stora majoritet som börjat, slutat och försökt om och om igen men ändå rör dig mindre än 30 minuter om dagen, då är det här till DIG.

Sommar är tider när många vill komma igång och röra sig mer. Ofta också  en tid av oregelbundna vanor, resande, grillande, drinkande och annat som kommit att symbolisera ledighet. Vilket kan göra sommaren till en svår tid att komma igång och röra dig som du önskar.

Inte blir det lättare att många jag träffar verkar se på sin träning ungefär som vi såg på vår städhjälp. Innan städhjälpen kom ville i alla fall jag ha hyggligt städat. På liknande sätt verkar människor vilja vara vältränade och nyshoppade färgglada träningskläder innan de börjar träna …

Träningströskeln riskerar bli onödigt hög, rentav oöverstiglig. Kanske är det inte så konstigt att 50 procent av alla årskort på gymmen förblir outnyttjade …?

Men, jag har goda nyheter till dig; du behöver inte träna för att leva och må så bra som möjligt i sommar och resten av livet.

Två livsviktiga aktiviteter du ska ha stenkoll på:

  1. Ditt stillasittande: Stillasittande (Räknas märkligt nog som aktivitet av forskarna idag) är livsfarligt och lär skörda lika många offer som rökning varje år. Studier visar att den som dagligen spenderar mer än tio timmar på baken löper tvåochenhalv gånger högre risk att dö i förtid jämfört med personer som sitter på rumpan mindre än sexochenhalv timmar. 

    För att minska de negativa hälsoeffekterna behöver du bryta stillasittandet var 20-30 minut.

     
  2. Dina fysiska aktivitet: Hälsovinsterna är stora för fysisk aktivitet redan på låg intensitet (vardagsaktiviteter som att gå, hushållsysslor etc).
    Genom att varje dag ersätta en halvtimmes stillasittande med lågintensiva vardagsaktiviteter minskar du risken att dö i hjärt–kärlsjukdom med 24 procent.


    Att ersätta stillasittandet med en rask promenad eller träning med lite högre intensitet, har förstås ännu större påverkan; tio minuters måttlig till intensiv fysisk aktivitet varje dag minskar risken för hjärt– kärlsjukdom med 38 procent, 30 minuter om dagen minskar risken med hela 77 procent. 
Det finns bara en fysisk aktivitet; den som faktiskt blir av. Om du nöjer dig med att leva och må bra fysiskt och psykiskt räcker fysisk vardagsaktiviteter långt.

Är du en av dom som i gott sällskap försöker och försöker men inte riktigt kommit igång med hållbara ritualer för daglig fysisk aktivtet vet du att det är som jag brukar säga i mina föreläsningar:

"Motivation suger – självledarskap duger."


Motivation brukar hålla en vecka, två kanske till och med tre veckor ... Det är då "självledarskap" kommer in i matchen. Du behöver helt enkelt bestämma dig för vad du vill uppnå och varför. För att nå det/dit du vill behöver du skapa en sund och hållbar vana, ritual, en livsfilosofi om du vill.

Om du kan gå 500 meter, börja med det tre till fem gånger i veckan. Om du kan springa en kilometer, börja med det fyra fem gånger i veckan. Om simning är din grej, börja/fortsätt med det. Är du ute med hunden flera gånger om dagen, fortsätt med det. Hugger du ved, hugg ved några gånger i veckan.

Bäst av allt, går eller springer du ute i skog och mark behövs inte mer avancerad utrustning än vad du ser på bilden.


Varför inte börja redan idag med en liten förändring, ett ”2-gradersskift; en förändring du är helt säker på att kunna genomföra konsekvent, hålla fast vid i minst 90 dagar?

Starta på din nivå med siktet tydligt och klart inställt på att i första läget komma upp i 30 minuter om dagen, gärna ännu mer förstås (Våra kroppar och knoppar är gjorda för rörelse flera timmar om dagen).


Om du är lite snäll mot dig själv kan just den här sommaren bli en hoppfull början för dig som verkligen vill komma igång med sunda rörelsevanor.


Från oss till dig; se till att vara kreativ kring fysisk aktivitet, verkligen leva och älska i sommar.

Move.Live.Love,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »
Greta Steen Greta Steen


Som skilsmässobarn med ny familj och betydligt yngre syskon var mormor och morfar en välkommen och trygg tillflyktsort när jag var liten. Oftast behövde jag inte dela deras uppmärksamhet med någon.

Morfar var den levnadsglade som helst av allt ville ut i naturen, var glad över ett enkelt liv där ett morgondopp kunde vara dagens höjdpunkt, gärna sköt upp till imorgon vad inte behövde göras idag. 

Mormor var den som med knappa medel höll ihop allt. Gick upp tidigt, ett par timmar innan morfar och jag, och såg till att allt fanns med på våra utflykter. Långfärdsskridskor eller båtturer, vi hade alltid ett par tre olika matsäcksalternativ att välja mellan. Varm choklad, limpmackor med tjocka skivor leverpastej eller ost (hon skar ost med kniv, ”snålskrapan” var ingen vän), nygräddade pannkakor och frukt var efterlängtade höjdpunkter.

Hon kom från en musikalisk familj i Norge, spelade då och då på det svarta Hoffman-pianot framför brasan i kakelugnen. 

Hon hade stora drömmar, utbildade sig till sjukgymnast vilket hon aldrig fick jobba med, det ansågs ”oseriöst” på den tiden.

Långt senare i livet, när jag gift mig med Anna och vi hade lyckan att kunna få egna barn, har jag förstått att det mormor var och gav mig var förbehållslös kärlek. 
Ville aldrig vara i centrum, vara till besvär, gillade inte att bli fotograferad (vilket syns på bilden).

På gränsen till självuppoffring gav hon förbehållslöst kärlek utan en tanke på att få något tillbaka.

Oavsett hennes egen situation ville hon alltid se till att jag och andra hade det bra. Det fanns alltid en extra tallrik för den som dök upp. Saknades något gav hon sig ut i alla väder och ordnade det.

Hon skulle ha fyllt 103 år den 15 juli 2018.
 
Tack för allt du gav mig mormor. 

Jag kan tyvärr inte ge dig något idag så jag får i din anda försöka ge vidare till någon annan som behöver.

Kram,
//T.

Läs hela inlägget »
Changemaker Changemaker

"Hur vill du bli ihågkommen som lärare …?"

Jag tror det var Micke Gunnarsson som ställde frågan när vi föreläste tillsammans i Malmö för några år sedan.

Inte visste jag då att den frågan skulle följa mig under ett helt år, mitt ”sabbatsår” som idrottslärare med uppgift att bidra till rörelseglädje hos barn i låg- och mellanstadiet. Ett år fyllt av utmaningar, frustration, otillräcklighet, mot- och medgång men främst av allt en oändlig massa möten, lärdomar och kärlek.

Skolavslutningen var sista gången jag träffade barnen som deras idrottslärare.

Veckan innan har präglats av starka känslor. Förvånansvärt mycket vemod och saknad redan innan skolavslutningen. De cirka 100 barn jag lärt känna under året kommer alla ha en egen plats i mitt hjärta, följa med mig resten av livet. Även om jag inte har en plats i varje barns hjärta vet jag att det är några som absolut kommer bära med sig minet av mig i sitt hjärta. 

Veckan har också präglats av många tankar och reflektioner kring skolan, organisation, arbetsmiljö, framtidens lärande, kreativitet och hälsa. Kombinerat med snart tio års arbete med barn, föräldrar, skolor och kommuner har jag samlat de sju viktigaste, utan inbördes rangordning, här:

  1. Ramkompetens. Om jag ska välja EN gemensam avgörande framgångsfaktor i en organisation – familj, relation, skola, förening, samhälle och företag – är det ramkompetens.

    Exempel på vad jag menar med ramar är; ekonomi, regler, tid, kultur, religion, skollagen, spelande, idrott och hälsa, stillasittande, skola, lektion, rast, läxor, ställtid, kost, sömn, möten, Lgr11, betyg, familj, relation, arbete, hemma, tvätta, konsekvenser, …


    Barn och vuxna försöker hela tiden identifiera och förstå ramen; "Vad handlar det här om ...?". Är ramen otydlig eller saknas sätter hjärnan snabbt egna ramar för vad som helst ska ge mening och sammanhang.

    Avgörande är hur tydligt du sätter, håller och uppmärksammar om/när ramglidning sker samt att förhandla om att gå utanför alternativt byta ram. Den som sätter ramen är förstås ansvarig för densamma. 

    Exempel: Några kollegor står och pratar. En annan kollega kommer in, avbryter och börjar prata om det den tycker är viktigt just då. Någon av kollegorna blir irriterad, någon kastar sig in i det nya ämnet, någon ledsnar och smiter iväg till något viktigare. Med risk att varken det pågående eller det nya samtalet har möjlighet att avslutas på ett meningsfullt sätt.

    En elev som gjort likadant hade blivit ombedd att vara tyst, räcka upp handen och vänta på sin tur.

     
  2. Fokus på tillstånd. Inom idrotten vet alla hur viktigt det är att skapa god arbetsmiljö och goda tillstånd där en individ eller grupp mår och presterar bra samtidigt. Tre Kronors guld i hockey-VM nyligen är ett bra exempel på det där ledningen hade stort fokus på att skapa rätt arbetsmiljö både för laget och jaget.

    Enligt hjärnforskningen försämras arbetsminnet (och därmed inlärningen) cirka 40% vid stress. Vad händer vid tillstånd som otrygg, frustrerad, otillräcklig, utanför, ledsen, okunnig, …?

    Skolan behöver bli oändligt mycket bättre på att välja och fokusera på vilka tillstånd som ska spridas i klassrum, på raster, på vägg till/från idrott/musik/slöjd/matsalen, i omklädningsrum och i andra skolmiljöer.

    Nyfiken, lust att lära, trygg, glad, harmonisk, "Jag kan ...", "Jag vill ...", aktiv, kreativ, välkommen, "Här vill jag vara ..." för att nämna några önskade tillstånd jag skulle vilja uppleva under min dag.

    När det är klart gäller det att besluta om vilka ramar (se punkt 1 ovan) som ska till för att skapa och behålla önskade tillstånd. 

     
  3. Samarbeta isf konkurrera. Skolan ska vara en plats för kunskaper, personlig utveckling, färdigheter och förmågor. 

    Det är skolplikt i Sverige. Vilket är bra. Samtidigt ökar det kraven på att skolan är angelägen och relevant i en allt snabbare omvärld. Vilket är en utmaning, läraren tävlar om elevernas intresse och uppmärksamhet med nöjesmaskiner som mobilen och ska förbereda dem inför "jobb" som kanske inte ens finns idag.

    En viktiga förmåga att utveckla är att kunna samarbeta. Att tillsammans med andra upptäcka och skapa större resultat än jag kan på egen hand.

    Samarbete med Idrott och Hälsa som plattform är en fantastisk möjlighet för kunskaps- och färdighetsuppbyggnad med en tydlig intention om personlig utveckling. 

    Konkurrens - omdömen och bedömningar - riskerar tvärtom resultera i "Jag kan inte ...", "Jag vill inte ...", "Jag orkar inte ..." och andra undvikareaktioner. Jag har bra underlag till boken "100 ursäkter för att slippa gympan" från föräldrar.

    Forskningen är stenklar; nästan alla våra kognitiva förmågor påverkas positivt av fysisk aktivitet. Om allt färre har idrottsaktiviteter utanför skolan blir skolidrotten ett gyllene tillfälle till livslång rörelseglädje.


    Självklart behöver barn mäta sig mot andra, vinna och förlora, lära sig hantera med- och motgångar. 

    Det finns arenor för den som vill tävla mot andra. Skolidrotten är inte en sådan. Det är en arena för rörelseglädje, fysisk och mental utveckling samt förståelse för hur jag mår bra. 

    Och SAMARBETE.

     
  4. Mer fokus på det goda. Det finns olika metoder som syftar till att lyfta fram och fokusera på det goda, Martin Fosters ”Fem gånger mer kärlek” (ibland slarvigt kallat 5-1) är en sådan metod.

    Av flera skäl är det ofta barnen som inte riktigt hanterar klassrumspedagogiken, stillasittandet, som o/medvetet inte bidrar till trygghet och studiero som tar och får stor del av lärarens uppmärksamhet och resurser.

    Vilket gör att elever som lättare hanterar skolramen, jobbar på i tystnad och har potential att komma ännu längre med lite mer uppmärksamhet och resurser lätt hamnar i skymundan.

    Vad skulle hända om de eleverna fick lika mycket kraft och fokus, mängder av positiv feed back, ”5-1” på riktigt liksom? Vilken potential skulle frigöras då? Skulle fler hänga på dem i klassrummet? 

    Brukar avsluta mina pass med att fråga vad deltagarna upplever fungerat bra, vad vi kan utveckla till nästa gång och om det är något vi ska sluta/börja med. Efter en trevande inledning har eleverna blivit allt bättre på att ge sig själva och varandra sorterad feed back i tydliga ramar för vad som redan fungerar bra och vad som behöver utvecklas. 

    En feed back kultur med fokus på det goda i en miljö för positiv utveckling.

     
  5. Bryt det livsfarliga stillasittandet NU. Upp till F-klass rör sig barnen stor del av skoldagen. Från  och med första klass ändras pedagogiken och premieras och bedöms plötsligt efter hur duktiga de är på att vara tysta och sitta still.

    Skolan ska vila på vetenskaplig grund och grund och beprövad erfarenhet.

    Jag är extremt nyfiken på och har länge efterfrågat vilken vetenskap som säger att barn (eller vuxna) lär sig bäst genom att sitta still 60+ minuter flera gånger om dagen …? 

    Tvärtom faktiskt, all tillgänglig vetenskap pekar på att stillasittande är urkass för bland hjärnan, för inlärningen och för vår psykiska och fysiska hälsa. Lika farligt som rökning faktiskt.


    Forskningen visar också att sju-åtta tonårstjejer och 5-6 tonårskillar rör sig mindre än 30 minuter om dagen. Medelålders män och kvinnor spenderar cirka 60 procent av sin vakna tid på ändan, åtta-tio timmar om dagen.

    Det finns skolor som är bra på gång och gör bra saker, både för att bryta stillasittandet och bidra till mer rörlighet genom att kombinera daglig fysisk aktivitet med idrott. Skillnaderna mellan skolorna i landet är stora, inför hösten 2018 finns det skolor som minskar antalet idrottstillfällen och/eller minuter för de yngre barnen.  Idrott och fysisk aktivitet hotar därmed likvärdigheten i skolan.

    Fridolin har gett ett antal instanser i uppdrag att utreda och komma med förslag för hur utöka idrott och fysisk aktivitet med 100 timmar i högstadiet från hösten 2019.

    Det är för lite och försent. Hela grundskolan behöver 1 000 (tusen) fler timmar idrott och avbrott i stillasittandet NU om vi ska ha en chans att rädda den svenska folkhälsan för kommande generationer.

    Vi behöver inte utreda något mer, GÖR DET BARA.
     
  6. Ledarskap, lärarskap och föräldraskap.
    Med risk för att ge mig in i ett område som är minerad mark.

    Under det gångna året har jag med jämna mellanrum fascinerats över hur skolan axlar ansvaret när något inte går som tänkt för en elev. Oavsett om det som sker sker i eller utanför skolan.

    Arbetsmiljön för många av Sveriges lärare och skolledare är mer eller mindre ohållbara och skulle aldrig accepterats någon annanstans.

    Skolledare jag varit bollplank åt eller på annat sätt har [in]direkt koll på deras arbetsmiljö berättar om; +60-70 medarbetarsamtal, lagkrav på ständig rekrytering av behöriga lärare, krav på handlingsplaner för elever med behov, renodlade vaktmästaruppgifter, tillgänglig för föräldrasamtal 24/7, akuta elevärenden som kastar all planering över ända, hot om våld och oacceptabelt språk elev-elev/elev-rektor/elev-lärare  för att nämna knappt toppen på isberget.

    Lärarnas situation är något annorlunda men inte mycket bättre. Kanske inte så konstigt att fyra av fem hoppar av lärarutbildningen och den prognostiserade lärarbristen ligger på +65 000 lärare år 2020?

    Det finns förstås bra och mindre bra lärare/ledare, i skolan som på andra ställen. Vi behöver vara rädda om och stötta dom som redan gör ett gott jobb. Vi behöver ge stöd och möjlighet till utveckling till dom som ännu inte nått sin fulla potential. Vi behöver kanske omplacera någon/ra till andra arbetsuppgifter.

    Som förälder kan jag genom aktivt föräldraskap underlätta för mitt barn, andras barn och alla som arbetar i skolan. Ett bra ställe att börja på är att mitt/mina barn sover tillräckligt (9-10 tim/natt).  Jag träffar många barn som knappt orkar sitta upprätt, än mindre ha idrott. När jag frågar varför svarar de ofta "... spelat i natt ...". När jag frågar vad de spelat svarar de ofta "... Fortnite, PUBG eller GTA ...". När jag frågar vad mamma och/eller pappa säger svarar de ofta "... de sover ...".

    Utöver att sömnbrist är skadligt i sig, särskilt för en barnhjärna som är under utveckling, har barns hjärnor svårt att skilja på fantasi och verklighet. Spelens språk och beteenden följer lätt med till skolan.  

    På CreativeChildren:Camp®, våra kurser för barn och föräldrar, pratar vi gärna om några av föräldraskapets huvudnycklar; Självtillit, Respekt, Ansvar, Empati och Ärlighet.

    Enkelt uttryckt; ”Vara mot mig själv och andra som jag vill att andra ska vara mot mig …”.

    Så enkelt att det nästan låter löjligt. Använt dagligen kan det göra underverk för arbetsmiljön på vilken arbetsplats som helst.

     
  7. Mindre planerad aktivitet - mer kreativitet. Vi behöver skapa betydligt mer tid och utrymme för kreativt lärande, exempelvis genom egen forskning, feed back och upptäckter.

    Det är bara sedan mitten av 1800-talet som utbildning och lärande utformats som dagens skola. Under 100 000-tals år före det lärde vi genom att prova praktiskt. Ibland genom handledning av någon kunnig person, ibland på egen hand.

    Jag vill gärna se att dagens planerade aktiviteter på lektions- och rasttid kompletteras med ett väsentligt större utrymme för samarbete kring aktiva fria lekar, upptäcka, forska, feed back, prova, lära och lära om. 

    Det händer något i barnens ögon varje gång de själva får upptäcka något.

    Vågar vi?

 
Det var några av mina reflektioner i samband med skolavslutningen. Sorry att det blev långt, har du orkat läsa ända hit tackar jag av hela mitt hjärta.

Hoppas du får en fin sommar och att hösten är fylld av spännande aktiviteter och goda tillstånd. Innan dess blir det några veckor för mig på Sveriges äldsta kollo för barn med lite extra behov av kärlek och lek utomhus. Sedan bad hav för resten av slanten.

Move. Live. Love.
//Torgny

Läs hela inlägget »
Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet. Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet.

Rädsla.

Tänker på den mysiga tjejen i 3:an, hon som för några månader sedan var så rädd för bollen att hon stod orörlig med händerna framför sig för att inte få en skumboll i ansiktet. Så fort hon hörde ordet "boll" fick hon något plågat i ansiktet, ville helst inte vara med.

Tills igår.

Klassen förberedde sig inför KM i fotboll. Plötsligt var hon överallt. Verkade helt orädd för boll och motspelare. Ville ha bollen och gjorde mål. Hela tiden med ett stort leende på läpparna.

Rädsla hindrar oss många gånger i vår utveckling. Många gånger är rädslan för det som eventuellt kan hända större än upplevelsen när det verkligen händer.

Innan jag fick barn var jag mest rädd för auktoritära män och ilskna hundar. Byta försegel mitt i natten när vi rundade Fastnet Rock i +22 sekundmeter var inget problem. Efter jag fick barn kom massor av oro och rädsla, många gånger för sånt som aldrig inträffade. Som när jag halkade på focken och ramlade över bord en solig dag utanför Sandhamn, efter att ha rundat som första båt i ett fält av 30-tal båtar, gjorde mig livrädd.

När jag guppade i vågorna (behöver jag skriva utan flytväst ...) hann jag tänka många tankar på Anna och barnen. Det kändes som en evighet innan min besättning på båten fick ned spinnackern, vände tillbaka och kryssade genom fältet av länsade segelbåtar i full fart och för att till slut plock upp mig på båten igen.

Blöt, rejält omskakad men vid liv.

Att övervinna mina rädslor har för mig många gånger varit kopplat till någon rörelse, någon form av fysisk aktivitet. Ofta har utvecklingen skett i små steg över lång tid, inga bungyjump, fallskärmshopp eller andra stora häftiga utmaningar.

Precis som för den mysiga tjejen i 3:an. Fysisk aktivitet på skolidrotten ett par gånger under ett antal månader där hon fått utrymme att utvecklas i sin takt har bidragit till en mental utveckling och hjälpt henne växa och övervinna sin rädsla.

Jag kan i alla fall inte tolka det på annat sätt efter att ha sett hennes agerande igår och leendet och kroppsspråket när jag berättade för henne om mina observationer.

Vilka rädslor bär du på?
Hindrar de dig i din utveckling?
Vad skulle det innebära om du kunde hantera rädslorna på ett annat sätt?
Hur kan jag hjälpa till?

Move.Live.Love.
//Torgny

Vill du göra skillnad och hjälpa någon utvecklas med hjälp av rörelser i sommar är vår bok "18 smarta rörelser - stärk din hjärna, må bra och nå dina mål ..." som hjälpt 1000-tals människor genom åren en bra sommarpresent. Du hittar den här >>> 

Läs hela inlägget »

Tänk att det kan finnas kärlek i en egengjord ”Russian sandbag”, en gammal lastbilsslang fylld med sand från Kämpingestranden i Höllviken och lite silvertejp ...?

Den har hängt med sedan BiggestWinner:2013.  Ett livsstilsförändrande projekt vi drev för att visa killar i tonåren att de på bara 90 dagar kan förändra sina liv med hjälp av kost, fysisk och mental träning.

Kraven för att vara med var bland annat;
-ej godkänd i minst ett ämne
-någon NPF- eller liknande diagnos
-[miss]bruk energidryck, spel och/eller skräpmat
-mobbing och/eller utanförskap
-svag självkänsla
-övervikt.

När skolorna inte ville hjälpa oss hitta killar som passade in på beskrivningen, som om inte de själva skulle veta ...?, skrev jag till slut en pressrelease och skickade till olika medier.

Det tog inte lång stund innan vi hade TV4 i trädgården för en intervju inför nyhetsinslag morgonen efter.

Plötsligt fick vi mängder med ansökningar från mer eller mindre desperata frustrerade föräldrar som upplevde att de "... prövat allt ..." utan att få någon hjälp eller komma någon vart.


Vi skrev "kontrakt" med 12 killar och deras familjer - famlijen är det viktigaste systemet barn lever  - om att träffas ett par timmar en gång i veckan under de 90 dagar BiggestWinner:2013 pågick.

Ena timmen körde vi inomhus, samtalade om hjärnan, varför vi mår som vi mår och gör som vi gör samt kost och näring.

Två av killarna vägde tillsammans närmare ett kvarts ton, när en tredje satte sig bredvid dem i soffan knäcktes den.

Andra timmen körde vi funktionell träning för att stärka kroppen och knoppen, alltid utomhus oavsett väder. 

Killarna såg lite spaka ut när jag bad dem ta av sig skor och strumpor för att återupptäcka sina fötter. De kom inte ihåg när de var barfota senast, särskilt inte utomhus i december i snöblandat regn.

För mig är det ett minne för livet, att se hur killarna på den relativt korta tiden sakta började växa, bli starkare både mentalt och fysiskt, var och är en fantastisk upplevelse.

Behoven är inte mindre idag, varken hos barn eller vuxna. Trots att vi aldrig haft det materiellt bättre mår vi psyksiskt sämre än någonsin.

Skissar därför just nu på en "BiggestWinner:Företagshälsa" för företag som vill må och prestera bra samtidigt.

Vad tror du om det?  

Förresten, vill DU göra skillnad i sommar? Gör som Håkan, köp vår bok i sommarpresent till kunder och medarbetare här >>>

Move.Live.Love.
//Torgny 


 

Läs hela inlägget »
Hedvig Eleonora kyrka. Foto: Torgny Steen Hedvig Eleonora kyrka. Foto: Torgny Steen

Hade förmånen att närvara på min gudsons bröllop. En generös, glädje- och kärleksfull fest i dagarna två.

Som gudfar hade jag också förmånen att få förbereda och genomföra ett tal till brudparet, ”Gudfars sju viktigaste lärdomar från 25 års äktenskap”.

Brudens far inledde känslomässigt talandet vilket fick mig att, utöver en tår i ögat, fundera på hur alla de beslut vi fattar formar våra liv. Brudens föräldrar hade adopterat en son från Guatemala. Efter en tid beslutade de sig för att adoptera ett syskon, en dotter.

Ett livsförändrande beslut för en liten flicka från en annan del av världen, för hennes blivande föräldrar och en midsommarafton i Sverige några år senare även för min gudson.

Vi fattar mellan 2 500 och 10 000 medvetna och omedvetna beslut per dygn. Undvika eller uppnå, rädslan för misslyckanden är oftast den känsla som utgör grund för vår o/beslutsamhet.

Gifta sig räknas som ett av de största beslut vi fattar i livet, skaffa barn ett annat. Andra menar att investera i ett boende, en fetare bil eller något annat materiellt är avgörande beslut i livet.

Alla säkert viktiga beslut i sig. Enligt mig inte i närheten av ett annat fullständigt livsavgörande men ofta bortglömt beslut; din hälsa.

Vilket möjligen förklarar varför svenskar i medelåldern sitter still 60 procent (8-10 tim/dag) av sin vakna tid, varför fem till sex av tio killar och åtta av tio tjejer i tonåren rör sig mindre än 30 minuter om dagen eller att 46 procent av sjukskrivningarna idag beror på psykisk ohälsa?

Långt hälsosamt liv är enligt Dan Buettners forskning om Blue Zones 10-20 procent gener medan 80-90 procent handlar om hur du väljer att leva ditt liv, vilken livsfilosofi du väljer.

Medierna lurar oss tro att det finns oändligt många vägar till fysisk och mental hälsa. Vilket kan göra det svårnavigerat i en ständig ström av (nya) mirakelmetoder och dieter för att vi ska må bättre och få spänstigare hjärnor.

Jag kan berätta en hemlis medierna och medicinindustrin helst håller hemlig; nyckeln till din hälsa ligger i besluten DU tar.

Det är enklare gjort än sagt; besluta dig för att börja RÖRA dig NU. Du behöver inte träna, det räcker långt med fysiskt aktivitet*, vardagsmotion. Forskarna säger att 30-40 minuter rörelse om dagen räcker. Vilket säkert stämmer om alternativet är stillasittande. Ur ett evolutionärt perspektiv är våra knoppar och kroppar byggda av och för flera timmars daglig rörelse i naturen. Du behöver alltså inte vara rädd för att börja röra dig, var bara noga med att öka belastningen successivt från din nivå.
*Fysisk aktivitet; lågintensiv vardagsmotion som promenera, klippa gräs, gå med hunden, hugga ved, …

En häpnadsväckande bonus är, när du är igång och rör dig regelbundet, hur kroppens och knoppens system börjar sända signaler om vad du behöver för att må bra. Till en början subtila signaler om allt från alkohol, rökning, snus, sömn, kost, näring, frukt och grönt, spelande, vatten, kaffe, socialt umgänge, intellektuell stimulans och mycket annat. Var sinnesskärpt, uppmärksamma signalerna och håll koll på att du är på rätt väg till ökad självkännedom.

Vilket beslut gällande din eller någon annans hälsa vill du fatta idag?

Behöver du inspireras och aktiveras är föreläsningen "Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?" ett uppskattat första steg.

Vill du ha en ”Gudfars sju viktigaste lärdomar från 25 års äktenskap”, mejla mig så får du dem så fort jag hinner.


Move.Live.Love.
//Torgny

 

Läs hela inlägget »

Aviccii:True stories (Se dokumentären här >>>)

Det är med viss tvekan jag skriver något om Tim Bergling, Aviccii.

Men kanske kan hans geni, bitvis fantastiska liv och sorgliga slut bli ett wake up call?

Det som hände honom händer tyvärr på arbetsplatser, idrottsplatser och i andra sammanhang dagligen.

Människor exploaterar andra människor, djur och natur.

För pengar. För ytterligare en bil, en fetare klocka, ett större hus, nyare kök, en ännu längre resa, att bli [mer] känd ... För mer av samma som de redan har.

Jag har själv varit där ett par gånger, signalerat till styrelse/ledning att situationen är ohållbar utan att får någon repsons. Till slut har jag inte sett någon annan utväg än att ändra på situationen, i mitt fall säga upp mig och lämna uppdragen.


När vi skalat av och bort allt, når den innersta kärnan, brukar de allra flesta människor till slut svara ”må bra” på frågan vad de verkligen vill.

När illusionen om vad som får just dig/mig att må bra kommer tillräckligt långt bort från vad som ursprungligen är naturligt och mänskligt är det lätt att gå vilse.

Jag tror personligen att människan som art är väldigt vilse, mycket signalerar det för både människor och miljö.

Tim Bergling visste vad som pågick. Skickade tydliga signaler till sin omgivning att det var ohållbart. Som ignorerades.

Kanske kan musikgeniet Tim Berglings alldeles för tidiga slut kan bli [d]en väckarklocka som hjälper oss hitta tillbaka till en mer hållbar framtid för människor, djur och natur.

Hans musik hjälper oss komma ihåg att vi har en viktig uppgift framför oss. För vår egen skull. För våra barn och barnbarnsbarns skull.

Kram
//T.

Läs hela inlägget »
Ploggande elever på Fornbyskolan Ploggande elever på Fornbyskolan

Idag fredag den 27 april ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska Plogga tillsammans med 340 barn i Fornbyskolan i lilla Vagnhärad, Trosa kommun i Sörmland.

Plogga, plocka skräp medan du joggar, sprider sig som en löpeld över Sverige och ut i världen. Årets nyord 2017 och ett fenomen helt rätt i en tid av ökande sopberg, stillasittande och för lite fysisk aktivitet.

Inför dagen har jag till lärarna skickat material, bland annat klipp från nyhetsinslag, informations- och dokumentärfilmer om hur vårt skräp påverkar miljö, djur, natur och vår egen hälsa.

”Åååhh, varför ska vi plocka skräp … det finns ju andra som gör det …” har varit en vanlig reaktion i de klasser jag varit runt i för att berätta om Plogga-dagen.

Jag kan säga att det händer något i ögonen hos många av barnen när de får se och höra saker som att …:

  • År 2050 räknar man med att det finns mer plast än fisk i haven om vi fortsätter som idag. Alltså inom barnens livstid, kanske med familj och egna barn?
  • 80 % av skräpet i haven kommer från land, bland annat från våra öppna soptippar via vattendrag och år
  • 2,8 miljoner fimpar slängs på marken varje dag
  • Varje fimp förgiftar två liter vatten
  • Det tar upp emot fem år att bryta ned en fimp
  • Det kan ta 20-25 år att bryta ned ett tuggummi
  • Skräpig miljö minskar empatin och ökar nedskräpning
  • Sveriges kuster, där Bohuslän stränder är värst drabbat, täcks med skräp från Sverige, Europa och världen

Nyfikenheten, frågorna och engagemanget växer. Flera av barnen visar ledarskap, pallar inte vänta till idag utan sätter med full kraft första möjliga rast igång skräpplockningen på och runt skolgården . Och har fortsatt varje rast efter det.

Andfådda, skrattande miljöhjältar med glödande ögon som med största allvar letar och plockar skräp skänker hopp om en renare, hälsosam och mer empatisk värld.

Så svar ja, jag är helt övertygad om att 340 skräpplockande barn/miljöhjältar i Vagnhärad både kan och vill påverka och rädda miljön, sin hälsan och på alla (o)möjliga sätt bidra till att världen vi tillsammans lever i blir bättre.

Move.Live.Love
//Torgny Steen 

Läs hela inlägget »

Första gången jag skrev om att du inte behöver träna för att må bra blev det ett herrans liv. Flera hävdade bestämt att vi visst behöver träna för att vara friska människor med spänstiga hjärnor.

Att fysisk pulshöjande träning i någon form är bra för hälsan är det nog få, om ens någon som missat idag. Vilket kan vara ett skäl till att många i januari försöker komma igång och träna.

Men inte gör det. Av alla årskort som säljs på gymmet i januari är det 50 procent som knappt nyttjas alls enligt gym jag pratat med.

Då kan det bra att känna till att lågintensiv fysisk aktivitet (vardagsaktivitet) också är viktigt och kan ge stora positiva hälsovinster. Något som hittills inte varit lika erkänt.

Om du frågar mig, vilket även för allt större stöd i forskningen, är stillasittande ett av de största hoten mot vår fysiska och psykiska hälsa. Kopplingen mellan stillasittande och exempelvis hjärt– kärlsjukdomar, orsaken till flest dödsfall i Sverige, är stark och känd sedan länge.

I Dan Buettners forskning om Blues Zones, platser där människor lever länge (100+ år) med bibehållen livskvalitet, är en nio gemensamma faktorer för långt liv med bibehållen livskvalitet  att bryta stillasittandet var 20-30 minut. Oftast för att göra lågintensiva vardagssysslor.

En svensk långtidsstudie gjord på Karolinska Institutet stärker sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Bland annat visar studien att vi genom att ersätta en halvtimmes stillasittande om dagen med lågintensiv vardagsaktivitet kan minska risken att dö i hjärt–kärlsjukdom med 24 procent.

Alla som gått i skolan har genomgått minst 12-13 års träningsläger i stillasittande. Faktum är att svenskarna är bäst i Europa på att sitta still.

Det är hög tid att lära om och göra rätt. Vad skulle du kunna göra för att bidra till att bryta ditt och kollegornas stillasittande på arbetsplatser och i skolor idag?

Move.Live.Love.
//Torgny

Om du behöver inspiration till hur och vad göra för att bryta stillasittandet är ”Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?” en föreläsning som inspirerar och aktiverar till fysisk och psykisk hälsa genom Corporate Health Responsibility.

Läs hela inlägget »

På en säljkurs i Växjö skulle vi, utöver att lära oss hur sälja mer, sätta 10-årsmål för våra liv. Om jag visste var jag ville vara om 10 år skulle jag jobba arslet av mig redan idag för att nå dit enligt kursledaren.

Under en flytt hittade jag de sedan länge gömda och glömda 10-årsmålen. De hade överlevt flyttar inom Stockholm, en vända Skåne tur och retur och nu familjens flytt till Solsidan (Jo det finns på riktigt).

Jag läste ivrigt allt jag beskrivit i det där oinspirerande konferensrummet för vad som kändes som 100 år sedan. Med stigande förvåning gick det upp för mig att jag med marginal uppnått alla mina 10-årsmål; gift, barn, boende, bil, båt, karriär, resor för att nämna några.

Vad jag inte visste där och då, var att jag inom ett par år kraftigt skulle ifrågasätta mitt liv, min livsstil och allt jag kämpat så hårt för att uppnå. 

Att uppnå riktigt högt ställda mål och förväntningar är viktigt, utmanande och superkul. Vad kursledarna i Växjö glömde berätta var om den stora tomheten som kan lura på andra sidan måluppfyllelsen. För min del gjorde den att jag tappade både kurs och styrfart. Till och med började må dåligt trots att jag hade allt det där jag tidigare bara drömt om.

Jag tror det var under en föreläsning med Oskar Kihlborg - äventyrare, fotograf och en av de två första svenskarna på Mount everest -  som jag hörde att det är vanligt att bergsbestigare dör på vägen ned. De är så totalt mentalt inställda på att nå toppen att de glömmer att de bara är halvvägs genom äventyret. Trötta, utmattade och mentalt tomma tappar de kraften på väg ned vilket kan vara livsfarligt.

Men hur är det möjligt må dåligt när jag hade det som bäst? En blandning av skam och skuld över genetemot fru, barn och allt annat blandades med förvirring och förträngning. Som dövades med hjälp av skärgårdsturer med båten oavsett årstid och (o)väder.


Efter en tid vaknade min nyfikenhet vilket blev en katalysator och startskottet på en inre forskningsresa kring hjärnan, fysysisk aktivitet, mål vs process, mental och fysisk hälsa.

En del i den resan innebar att jag till slut gjorden mitt "Salto Mortale", tog det berömda steget ut i ingenstans genom att hoppa av VD-jobbet jag så innerligt velat ha och kämpat för att få.

En ny resa som egen företagare och konsult startade. Vilket tagit mig till några extremt oväntade och utmanande vändningar genom åren. Glädje och frihetskänsla varvas friskt med oro, rädsla, otillräcklighet, rastlöshet, frustration, sömnlöshet och mycket annat som kan höra företagandet till.

Om/när jag idag sätter mål, oavsett om det gäller hälsa eller företagande, försöker jag vara noga med tre saker:
1. Varför vill jag uppnå det?
2. Det ska finnas något på andra sidan det jag vill uppnå, säkra vägen ned helt enkelt
3. Njuta av resan dit.

Det senare visar sig ofta vara viktigare än målet i sig. Därför är Hemingways ”It is good to have an end to journey toward, but in the end it is the journey that matters.” ett av mina favoritcitat.

Har du upplevt något liknande? Hur gör du då?

Move.Live.Love.

//Torgny

Läs hela inlägget »

Wiens allmänna sjukhus i juli 1846.

Ignas Semmelweis har just blivit chef för Första förlossningskliniken där spädbarnsdödligheten i barnsängsfeber är drygt 12 procent. Sjukhusets Andra förlossningsklinik har bara två procents spädbarnsdödlighet.

Jakob Kolletschka, en vän till Semmelweis, dör av en infektion efter att ha stuckit sig i fingret under en obduktion. Hans symptom liknar kvinnornas som dör i barnsängsfeber.

Semmelweis blir nyfiken, börjar jämföra dödlighetstalen mellan förlossningsklinikerna.

Hypotes: Studenterna för infekterade partiklar från obduktionerna, främst via händerna, till patienter på förlossningskliniken.

Åtgärd: Tvätta händerna med klorerad kalk efter obduktion och innan undersökning av patienter.

Resultat: Dödlighetstalet sjunker från 12 till 2 procent, klart i nivå med Andra kliniken.

Resultaten till trots, Semmelweis får inget stöd för sin upptäckt. Observationerna påstås gå emot rådande vetenskapliga övertygelse, det blir för jobbigt att tvätta händerna innan läkarna undersöker en gravid kvinna samt att de helst vill undvika erkänna att de orsakar dödsfall helt i onödan.

Semmelweis upptäckt anses även sakna vetenskaplig grund eftersom ingen förklaring eller tillräcklig dokumentation finns som styrker upptäckterna enligt kritikerna.

Semmelweis utökar sitt arbete till att också rengöra instrument innan de används vid förlossning. Barnsängsfebern försvinner nästan helt från förlossningsavdelningen.

Trots statistiskt dokumenterad utveckling avvisar Utbildningsministeriet, på grund av en politisk konflikt inom universitetets och regeringens byråkratier, förslag om att tillsätta en officiell kommission för fortsatt utredning.

Semmelweis ledsnar och återvänder till Ungerska Pest för att leda förlossningsavdelningen på Sankt Rochus sjukhus (1851 till 1857). Rengöring av händer och utrustning införs på direkten, dödligheten i barnsängsfeber sjunker till 0,85 procent.

Hans idéer blir accepterade runtom i Ungern, han utnämns bland annat till chef för teoretisk och praktisk obstetrik vid universitetet i Pest 1855. I Wien är man alltjämt fientligt inställd mot honom och hans arbete.

Genom att fortsätta ignorera Semmelwies upptäckter dör tusentals unga mödrar och barn, helt i onödan.

Ignaz Semmelweis får till slut upprättelse innan han dör år 1865, förvirrad och kanske förbannad, ironiskt nog i Wien.

Jag använder den här historien som metafor, bland annat under
CreativeChildren:Camp® när vi pratar om betydelsen av fysisk aktivitet för hjärnan, hjärnans behov av ramar, näring och sömn.

Jag glömde bort Ignaz nSemmelwias när jag blev intervjuad av en frilansjournalist från SR som var kritisk till en pilotstudie kring det vetenskapliga i olika rörelser, stillasittande och arbetsmiljö vi försökte genomföra i två skolor.

Tack
Peter Josefsson för att du påminde mig om Ignaz Semmelweis i samband med att jag visade den filmade intervjun med SR på Winter Convention i början av 2018.

160 år har gått och jag frågar mig; vad har vi egentligen lärt oss?
 
Move.Live.Love
//Torgny

Läs hela inlägget »

Jag har flera olika förebilder som inspirerar;  min mormor, min farfar, mina barn, min fru, Seth Godin, Gary Vaynerchuck, Tim Ferris, David Goggins, Tony Robbins, Steve Jobs, Rich Roll och Oren Lyons för att nämna några.

Jag lyssnar ofta på någon av dem när jag vaknar tidigt på morgonen. Vilken beror på vad jag behöver just då.

Men någon som verkligen får mig att tänka, känna och värdera livet annorlunda är en vän jag knappt träffat.

En vän jag träffade genom en annan kär vän. Som tyvärr lämnade det här livet alldeles för tidigt.

Vilket min vän också kommer göra. Han har ALS, något han haft i sju år. En lång utdragen kamp mellan liv och död där det bara finns en alldeles för tidig utgång.

En man. En fd make. En pojkvän. En pappa. En förebild. En vän jag i första hand lärt ”känna” genom hans blogg. En magisk människa och fighter.

Som tacklat livets törnar och motgångar med hjälp olika fysiska aktiviteter. Vilket gör hans sjukdom ännu djävligare eftersom den drabbar musklerna.

Hans kamp för ett värdigt liv gör det lättare för mig att låta bli att gnälla över motgångar, tillkortakommande och besvikelser.

Så länge jag kan gå upp på morgonen, möta en ny dag. Vad har jag då att gnälla över?

Visst, jag glömmer emellanåt. Påminns relativt omgående om min väns läge och känner oändlig tacksamhet. Och förtvivlan. Tacksamhet över budskapet han sänder om att kunna påverka vad som sker i mitt liv. Förtvivlan över att inte kunna påverka hans livsutveckling.

Det är så lätt att segla vilse i dagens samhälle, sätta kurs mot kortsiktiga lösningar och framgångar.

Då är det gott att ha en förebild som underlättar att hålla kursen inställd på något genuint hållbart.

Tack Magnus.

Move.Live.Love.
//Torgny 

Läs hela inlägget »

Den som tror hårt på, är övertygad om något, uppfattas lätt av sin omgivning som fanatisk.

I mitt fall handlar tron, övertygelsen, om vikten av mental och fysisk aktivitet för att vi ska må fysiskt och psykiskt bra. Inte minst i det samhälle och med den livsstil vi har idag.

Något som kan provocera och utmana omgivningen rejält. Vilket jag den hårda vägen fått lära mig leva med.

Det började mitt första år när jag klättrade från spjälsängen upp i ett öppet fönster på 4:e våningen, fortsatte i skolan och därefter i mina yrkesval. De flesta inom att bryta ny mark, skapa nya intäkter och affärsområden i existerande organisationer och kulturer. Ofta i stark mental motvind från organisationen.

Ändå, aldrig har motståndet och misstänksamheten varit större än när jag bestämde mig för att sätta människor i fysisk rörelse.

Vilket kom efter att ha räddat mig själv från utbrändhet, räddat vår son från utanförskap i skolan samt sett Anna ”bota” sin kroniska tarminflammation. Alla gånger med hjälp av lågintensiv/långsam rörelse.

Nu 8-9 år senare, med egna resultat och tillgång till modern neurovetenskap, blåser fortfarande motvind. Vilket kulminerade när jag blev uthängd i SR:s Vetenskapsradion.

Det kostar att vara övertygad, vara pionjär. Många sömnlösa nätter har jag funderat på att ge upp. Av ekonomiska, personliga, mentala, social och inte minst familjeskäl.

Hittills har jag valt att fortsätta. Mycket för att jag vill kunna se mina barn i ögonen med fast blick och säga ”Jag visste att vi var på väg åt fel håll, jag har gjort mitt allra bästa för att bidra till något bättre för er och kommande generationer ...”.

Det ger mig energi och drivkraft kommande veckor där spännande möten i samband med min föreläsning "Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?" hägrar i fantastiska miljöer.

Tro, övertygelse eller fanatism?

Framtiden får avgöra.

Move.Live.Love.

//Torgny Steen

Läs hela inlägget »





”Alla” vet att stillasittande är livsfarligt.

Lika farligt som ex rökning.

Ändå skickar vi våra barn på träningsläger i 12-15 år där de bedöms och belönas bla utifrån hur duktiga de är på att ... sitta still.

För att väl ute i arbetslivet förväntas bryta beteendet och börja röra på sig.
För alla arbetsgivare vet ju att stillasittande är livsfarligt, kostar stora pengar i sjukfrånvaro och rehabilitering.

Tänk om det är som för Tommy, han som i sin ungdom rökte ett par askar cigaretter om dagen. För att långt efter att han slutat få KOL, en riktigt obehaglig lungåkomma som bla gör att det känns som du andas genom ett sugrör.

Inte förstod han vilka konsekvenser rökningen skull få 20 år senare i livet.

Tänk om det är samma med stillasittandet? Att det beteende vi hårdtränar in i barnen är livsfarligt? Fast konsekvenserna syns först om flera år.

Och att det är du som arbetsgivare som förväntas vända/ändra beteendet på arbetsplatsen?

Som likt skolan förväntas ta allt större ansvar för människors hälsa.
Vad sägs om AFS2015:4, Arbetsmiljöverkets regelverk för organisatorisk och social arbetsmiljö, i skolan?

Move.Live.Love.

//Torgny Steen

Läs hela inlägget »
Torgny Steen - vid iskanten Torgny Steen - vid iskanten

Ett år sedan bilden togs.
Ett år av hopp, intensivt arbete, frustration och glädje.
Ett år av nya vägar, lärdomar och insikter. Om mig själv, andra och världen vi lever i.
Ett år där jag satte full fart framåt, bara för att inse att jag behövde ta flera steg tillbaka, samla ny energi och kraft för att hitta kraften att ta mig dit jag vill.
Ett år av ständigt navigerande och balanserande på gränsen, kanten, mellan succé och ”katastrof”.

Att leva och verka i en inkongruent miljö dränerar energin, gör oss orkeslösa och till slut sjuka. Kan ta lång tid att läka. Ändå är exemplen på inkongruenta* miljöer är många; skola, sjukvård, arbetsplatser, idrottssammanhang, ...
*Inkongruent = motsägelsefull, stämmer inte överens, disharmoni, motsatt, oförenlig, otillfredsställande.

En sak som skrämmer mig är hur snabbt vi vänjer oss vid att leva i olika miljöer, även sådana som är direkt skadliga. Vuxna har ett val, även om det kanske inte alltid känns så. Våra egna föreställningar om hur saker ska vara kan lura oss att tro annat och välja osunda miljöer. Barn däremot har inte möjlighet att välja vilka miljöer de vistas i hemma, skolan, vänner, idrott, …

Jag har haft en tendens att huka, knyta näven i fickan även när jag upplevt att miljön varit osund för mig. Kanske för att hela min uppväxt präglats av att ”härda ut”, ”bita ihop”, ”inte ge upp”.

En riktig man kör på även när det känns fel. Allt annat skulle ju vara att blotta strupen, visa svaghetstecken och definitivt omanligt.

Som liten är det inte alltid så lätt att tolka sina känslor, om/när något känns bra/rätt eller dåligt/fel. Det är lätt att vänja sig, också vid sånt som är direkt osunt.

Exempelvis vid språk, vad vi säger till och om varandra. ”Håll käften”, ”fuck you”, ”hora”, ”damp”, ”dumhuvud”, ”kom bara”, ”du suger” är bara några exempel på språk som på en arbetsplats skulle leda till anmälningar för mobbing, kränkning, trakasseri etc.

I många barn- och ungdomsmiljöer vanlig vardag, naturliga tilltal. Killar till killar, tjejer till tjejer, killar till tjejer och tjejer till killar. Även där/när vuxna förebilder säger ifrån, tydligt markerar att det inte är OK fortsätter det, varje dag. Undergräver respekt, inkännande, empati, förståelse för någon annans sanning och andra avgörande ingredienser i fungerande kommunikation.

Det är inte så att jag inte markerat förr. Uppfattas ibland som ”för sträng …” när jag tydligt visar vad som är OK beteende eller språk i de miljöer jag verkar. Helt ärligt, hur kan jag vara för sträng bara för att jag markerar att det inte är OK att prata som ovan med någon någonstans?

Igår nådde jag en gräns, en knivskarp kant mellan vad som känns kongruent, sunt eller osunt. Är OK för mig som vuxen förebild. Det var inget särskilt som hände, en ganska vanlig dag med högt och lågt, eufori och frustration.

Skillnaden var att jag upptäckte hur jag successivt vant mig, höjt lägsta nivån och inte reagerade lika starkt längre. Samtidigt insåg jag att det inte längre går att gå omkring och hoppas att någon med högre utbildning, längre erfarenhet, vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, högre befattning eller vad som helst annat tungt vägande skäl ska [re]agera.

För att börja gräva där jag står har jag bett kompetenta personer hjälpa till. Vi behöver vara fler som inte bara pratar utan faktiskt AGERAR och gör något åt vår [arbets]miljö. Sträng eller inte, förstås kommer jag själv agera lika kraftfullt som någonsin tidigare, troligen ännu kraftfullare.

Som manlig förebild som lärt sig ”härda ut”, huka och knyta näven i fickan vill jag verka i och bidra till sunda miljöer där respekt, inkännande, empati, förståelse för varandra, gemenskap, generositet, glädje, tillit och trygghet tillåts växa till värdefulla ingredienser i fungerande kommunikation.

Jag tänker att fel är fel, även om alla verkar göra det. Och att rätt är rätt, även om ingen verkar göra det.


Kanske behöver jag passera gränsen, ge mig ut långt ut över kanten. Med sunt förnuft, kompetens, flexibla verktyg, nyfikenhet, kreativitet och samarbete kommer det gå fint.

Move.Live.Love.
//Torgny Steen

 

Läs hela inlägget »
Sofia Steen och Torgny Steen Sofia Steen och Torgny Steen

Jag har fått en gåva.

Gåvan att kunna hjälpa andra människor uppnå saker de själva trodde var omöjliga.

Jag älskar att göra det. Jag har gjort det omedvetet större delen av mitt liv. Jag har med tiden blivit riktigt bra på det.

Som medarbetare, idrotts-, företags- eller kursledare, idrottslärare, föreläsare, mentor, coach och rådgivare får jag ofta höra att det är så.

Genom åren har det säkert funnits 1 000-tals kvitton på att det ÄR så:

  • Tonåringar som fått livsförändrande insikter genom våra samtal.
  • Företagsledare på god väg att jobba ihjäl sig som ändrat sina liv i tid.
  • Skrattande barn och ungdomar inom olika idrotter eller på lördagsträningen utomhus i sol, regn, blåst och snö.
  • Sjukskrivna säljare som kunnat ta sig tillbaka till jobbet inom sex veckor istället för sex månader.
  • Uppstart av nya intäktsprojekt och affärsområden i etablerade branscher, ofta i stark motvind.
  • Frustrerade föräldrar som lyckats rädda relation och äktenskap.
  • Högskolestudenter som aldrig tidigare vågat prata inför andra och plötsligt vågar hålla presentationer inför hela klassen, senare inför 100-tals åhörare.
  • Sociala fobier som försvunnit, vilket inte lyckats tidigare trots 30 år av resultatlösa terapier.
  • Motivera nyetablerade överarbetande företagare till stordåd, också det i inledande motvind.
  • Barn med och utan diagnoser vilka gett upp hoppet om fungerande liv och skola, som plötsligt orkar plugga vidare och uppnår storartade resultat.
  • Våra egna barn, bland annat räddat ett barn från ”Potentiell skitunge …” till att själv uppleva sig ha fotografiskt minne.
  • "Back to Back"-mäss- och mötesprojekt med näsan omänskliga arbetsinsater från alla inblandade för att uppnå vad vi förespeglat. 

Påtagliga resultat vi uppnått tillsammans. Som känts så naturliga och självklara att jag aldrig brytt mig om eller reflekterat närmare över dem. Eller har min självkänsla omedvetet förminskat min egen betydelse i all den utveckling jag upplevt, ibland omedelbart framför mina ögon? Alternativt att jag under perioder varit betydligt bättre på att hjälpa andra före mig själv?

På vår hemsida finns ett citat från en student på IHM Business College:
"Du kan motivera andra människor till att uppnå saker som de trodde var omöjliga, precis som med mig!"

Idag i bilen på väg till jobbet fick jag Tors hammare rätt i skallen och såg för första gången vad andra redan sett; jag har fått en gåva. Gåvan att kunna hjälpa andra människor uppnå saker de själva trodde var omöjliga.

William Shakespeare, Pablo Picasso och vår egen favoritmunk Björn Nathiko Lindeblad har fått agera upphovsman till citatet ”Meningen med livet är att hitta din gåva. Syftet med livet är att ge bort den.”

Jag är ännu inte helt säker på vad min nya medvetenhet innebär praktiskt. Jag har alltid haft en extra plats i mitt hjärta för barn som behöver lite extra lotsning och kärlek. Barn litar på oss vuxna förebilder vilket gör dem extra sårbara. Något jag påminns om varje gång ett barn smyger sin hand i min, håller hårt och vägrar släppa eller kramar extra länge och vill att jag ska stanna kvar.

En av två saker vi verkligen lärt oss under CreativeChildren:Camp är att om vi får ordning på barnens vuxna förebilder är barnen sällan något problem. Behovet av hållbara vuxna förebilder har aldrig varit större. För vår egen och för våra barns skull. De senare ska ju förvalta det vi lämnar efter oss.

Det jag är helt säker på just nu är att jag i ALLA mina roller (Föreläsare, CHR-evangelist, idrottslärare, Ledarskaps LOTS) kommer intensifiera och dela med mig så mycket jag kan för att hjälpa dig och andra människor som vill uppnå något som hittills upplevts som omöjligt.

Move.Live.Love,
// Torgny

Läs hela inlägget »

På väg ut ur skolans matsal ser jag något i ögonvrån, en elev som får mig att stanna till, vända mig om och fråga ”Hur är det ...? Är du ok …?”

Efter en stunds tvekan får jag ett utdraget, knappt hörbart ”Näääee” till svar. Rösten är tjock, ögonen fyllda med tårar.

Efter ytterligare stund får jag höra att eleven är ledsen, har just fått reda på att den utlovade sportlovsresan till mamma inte blir av. Mamma ska jobba.

”Kanske kan ni ses på påsklovet …?”, försöker jag.

”Nääee, mamma ska jobba då med. Jag kommer inte få träffa henne förrän under sommarlovet och då har jag inte träffat henne sedan förra sommarlovet …”.

Kan bara gissa hur eleven känner sig. Själv känns det som jag just fått en spark i skrevet. En kniv i hjärtat. En rejäl magpumpare.

De senaste 30 åren har andelen unga med psykiska besvär ökat i hela Norden. Oroande är förstås att ökningen varit störst i Sverige där den psykiska hälsan idag är sämre än i övriga nordiska länder enligt SCB. Flickor mår generellt sämre psykiskt än pojkar.

Samtidigt har psykisk ohälsa skjutit i höjden som det vanligaste skälet till sjukskrivning bland vuxna. Psykisk ohälsa utgör cirka 46 procent av alla pågående sjukskrivningar i Sverige, en ökning med 129 procent mellan juni 2011 och halvårsskiftet 2017. Samhällets kostnader för sjukskrivningarna beräknas uppgå till 57 miljarder kronor enligt en rapport från slutet av 2017.

Uppenbarligen gör vi inget vidare jobb som förebilder för våra barn och ungdomar. Kanske inte så förvånande när så många vuxna mår ännu sämre än sina barn, i alla fall psykiskt.

Så vad kan vi lära av barnen när det gäller deras och vuxnas psykiska hälsa?

En bra början är ju att titta på det som inte fungerar så bra just och som jag tror ligger till grund för utvecklingen vi nu upplever:
1.      Mer eller mindre oreglerad tillgång till sociala medier, spel etc via mobil, dator, padda
2.      Minskad fysisk aktivitet där allt fler sitter större delen av sin vakna tid på rumpan
3.      Äter färdiglagad mat och dricker läsk, energi- eller proteindrycker i skolan, framför TV:n eller datorn hemma
4.      Från tidiga år lämnas 10-12 timmar om dagen till någon annan än föräldrarna (Jag vet att det är känsligt ämne, inte desto mindre har det betydelse för barns utveckling)
5.      Genom punkt 4 överlämna ansvaret för viktiga återkommande samtal om värderingar, empati, hållbarhet, etc till utomstående
6.      Fetare, svagare och mindre rörliga barn och ungdomar, vissa till och med med fobi att ge sig ut i och vara i skogen. För att inte tala om att gå barfota, ute eller inne
7.      Underhållningsberoende som starkt ogillar att ha tråkigt, har svårigheter att övervinna motstånd med efterföljande svag självkänsla och självförtroende

Visst , några av punkterna är generaliseringar. Ändå något jag upplever i min vardag.

Många hoppas ny teknik som spännande appar, AI och VR ska vara lösningen.

Med risk för foliehattstämpel tillhör jag dem, i och för sig växande skara både nationellt och internationellt, som tror att vägen framåt kanske till och med går bakåt en stund:

  • Mer tid tillsammans 
  • Mer tid utomhus i naturen
  • Vuxna förebilder som vågar erbjuda tydliga ramar för sömn, kost, fysisk aktivitet, skola, kompisar, värderingar, socialt umgänge etc.

Sist och absolut inte minst; vuxna förebilder som i möjligaste mån prioriterar att spendera TID – det mest exklusiva vi har – med barnen och varandra.

Frågar du mig är det den i särklass bästa investering vi kan göra för våra barn, för oss själva och för ett hållbart samhälle.

Avslutar med att tipsa vår nya föreläsning och samtal "Lust, rörelse, ledarskap som livsfilosofi för att i mot- och medgång hålla liv i relationen och ihop familjen i +25 år"  den 4 feb. Anmälan före 28/1 >>>

Move.Live.Love.
//Torgny

Läs hela inlägget »

Det sägs att 95% av alla nyårslöften bryts före 15 januari. Om jag minns rätt används inte 50 (60-?) procent av alla årskort på gymmet efter 1 februari.

Det verkar finnas lika många råd kring hälsa som det finns rådgivare. 

Så kommer några till ...:
1. Laga maten själv, helst med säsongens råvaror du vet var dom kommer från.
2. Bryt stillasittandet minst en gång i timmen, om så bara några minuter.
3. Var fysiskt aktiv minst 45 minuter, ännu hellre flera timmar, om dagen.
4. Lägg dig samma tid varje dag. Stäng av mobil/dator/padda/TV MINST 30 (helst 60) minuter innan du lägger dig. Läs en bok, meditera, skriv ned tre bra saker du uppnått under dagen eller nåt annat som får dig varva ned.
5. Vakna samma tid varje dag. Drick ett stort glas vatten, gärna ett ingefärsshot. 
6. Ge dig själv +30 minuters långsamhet, andning, fysisk aktivitet, meditation el liknande innan alla andra vaknar, kollar sociala medier, mejl etc.
7. Upprepa varje dag i 90 dagar. Lägg märke till vad som sker med knoppen och kroppen. 

Vad fungerar bra för dig? Vad behöver du utveckla för att det ska fungera ännu bättre? 

Justera och fortsätt ytterligare 90 dagar.

Kom ihåg; hälsa är inget projekt - det är en livsfilosofi.

Vi kallar den Lust, Rörelse och Ledarskap.
//Torgny

Läs hela inlägget »

Ord kan kan stjälpa eller hjälpa en ung människa.

En obetänksam formulering kan sätta djupa spår, förminska och försvaga en ung människa för resten av livet.

En o/medveten formulering kan ändra riktningen för en ung människa för resten av livet.
Vad som för en bara är ord, kan för en annan bli kraftfulla katalysatorer i livsprocesser långt senare i livet.

Fick i helgen återse en ung människa som berättade vad som hänt sen sist. 
En berättelse om upp och ned och upp. Om att gneta på även när det tar emot rejält. Om belöningen, hitta sin plats, vara behövd och fylla en uppgift. Om hur ord, formuleringar, i tidigare möten bitit sig kvar, bidragit med pusselbitar när det tagit emot lite extra.

Formuleringar där och då jag inte tänkt så mycket på senare. Som en människa burit med sig, låtit växa och ge kraft att gå framåt.
Vad hade hänt om jag formulerat mig annorlunda?

Vad har hänt med människor jag mött i livet och formulerat mig obetänksamt?

Tar till mig ett viktigt budskap om att bli mer noggrann med ord och hur jag formulerar mig. Särskilt idag när språket blir hårdare, både mellan barn och vuxna.

Det kan faktiskt avgöra en ung människas liv.

Move.Live.Lo❤️e.
//Torgny

Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Missa inget - få gratis uppdateringar i mejlen:

* indicates required
Email Format

Senaste inläggen:

Fler blogginlägg:

Senaste kommentarerna:

Länkar:

Etiketter: