2018 > 04

Ploggande elever på Fornbyskolan Ploggande elever på Fornbyskolan

Idag fredag den 27 april ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska Plogga tillsammans med 340 barn i Fornbyskolan i lilla Vagnhärad, Trosa kommun i Sörmland.

Plogga, plocka skräp medan du joggar, sprider sig som en löpeld över Sverige och ut i världen. Årets nyord 2017 och ett fenomen helt rätt i en tid av ökande sopberg, stillasittande och för lite fysisk aktivitet.

Inför dagen har jag till lärarna skickat material, bland annat klipp från nyhetsinslag, informations- och dokumentärfilmer om hur vårt skräp påverkar miljö, djur, natur och vår egen hälsa.

”Åååhh, varför ska vi plocka skräp … det finns ju andra som gör det …” har varit en vanlig reaktion i de klasser jag varit runt i för att berätta om Plogga-dagen.

Jag kan säga att det händer något i ögonen hos många av barnen när de får se och höra saker som att …:

  • År 2050 räknar man med att det finns mer plast än fisk i haven om vi fortsätter som idag. Alltså inom barnens livstid, kanske med familj och egna barn?
  • 80 % av skräpet i haven kommer från land, bland annat från våra öppna soptippar via vattendrag och år
  • 2,8 miljoner fimpar slängs på marken varje dag
  • Varje fimp förgiftar två liter vatten
  • Det tar upp emot fem år att bryta ned en fimp
  • Det kan ta 20-25 år att bryta ned ett tuggummi
  • Skräpig miljö minskar empatin och ökar nedskräpning
  • Sveriges kuster, där Bohuslän stränder är värst drabbat, täcks med skräp från Sverige, Europa och världen

Nyfikenheten, frågorna och engagemanget växer. Flera av barnen visar ledarskap, pallar inte vänta till idag utan sätter med full kraft första möjliga rast igång skräpplockningen på och runt skolgården . Och har fortsatt varje rast efter det.

Andfådda, skrattande miljöhjältar med glödande ögon som med största allvar letar och plockar skräp skänker hopp om en renare, hälsosam och mer empatisk värld.

Så svar ja, jag är helt övertygad om att 340 skräpplockande barn/miljöhjältar i Vagnhärad både kan och vill påverka och rädda miljön, sin hälsan och på alla (o)möjliga sätt bidra till att världen vi tillsammans lever i blir bättre.

Move.Live.Love
//Torgny Steen 

Läs hela inlägget »

Första gången jag skrev om att du inte behöver träna för att må bra blev det ett herrans liv. Flera hävdade bestämt att vi visst behöver träna för att vara friska människor med spänstiga hjärnor.

Att fysisk pulshöjande träning i någon form är bra för hälsan är det nog få, om ens någon som missat idag. Vilket kan vara ett skäl till att många i januari försöker komma igång och träna.

Men inte gör det. Av alla årskort som säljs på gymmet i januari är det 50 procent som knappt nyttjas alls enligt gym jag pratat med.

Då kan det bra att känna till att lågintensiv fysisk aktivitet (vardagsaktivitet) också är viktigt och kan ge stora positiva hälsovinster. Något som hittills inte varit lika erkänt.

Om du frågar mig, vilket även för allt större stöd i forskningen, är stillasittande ett av de största hoten mot vår fysiska och psykiska hälsa. Kopplingen mellan stillasittande och exempelvis hjärt– kärlsjukdomar, orsaken till flest dödsfall i Sverige, är stark och känd sedan länge.

I Dan Buettners forskning om Blues Zones, platser där människor lever länge (100+ år) med bibehållen livskvalitet, är en nio gemensamma faktorer för långt liv med bibehållen livskvalitet  att bryta stillasittandet var 20-30 minut. Oftast för att göra lågintensiva vardagssysslor.

En svensk långtidsstudie gjord på Karolinska Institutet stärker sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Bland annat visar studien att vi genom att ersätta en halvtimmes stillasittande om dagen med lågintensiv vardagsaktivitet kan minska risken att dö i hjärt–kärlsjukdom med 24 procent.

Alla som gått i skolan har genomgått minst 12-13 års träningsläger i stillasittande. Faktum är att svenskarna är bäst i Europa på att sitta still.

Det är hög tid att lära om och göra rätt. Vad skulle du kunna göra för att bidra till att bryta ditt och kollegornas stillasittande på arbetsplatser och i skolor idag?

Move.Live.Love.
//Torgny

Om du behöver inspiration till hur och vad göra för att bryta stillasittandet är ”Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?” en föreläsning som inspirerar och aktiverar till fysisk och psykisk hälsa genom Corporate Health Responsibility.

Läs hela inlägget »

På en säljkurs i Växjö skulle vi, utöver att lära oss hur sälja mer, sätta 10-årsmål för våra liv. Om jag visste var jag ville vara om 10 år skulle jag jobba arslet av mig redan idag för att nå dit enligt kursledaren.

Under en flytt hittade jag de sedan länge gömda och glömda 10-årsmålen. De hade överlevt flyttar inom Stockholm, en vända Skåne tur och retur och nu familjens flytt till Solsidan (Jo det finns på riktigt).

Jag läste ivrigt allt jag beskrivit i det där oinspirerande konferensrummet för vad som kändes som 100 år sedan. Med stigande förvåning gick det upp för mig att jag med marginal uppnått alla mina 10-årsmål; gift, barn, boende, bil, båt, karriär, resor för att nämna några.

Vad jag inte visste där och då, var att jag inom ett par år kraftigt skulle ifrågasätta mitt liv, min livsstil och allt jag kämpat så hårt för att uppnå. 

Att uppnå riktigt högt ställda mål och förväntningar är viktigt, utmanande och superkul. Vad kursledarna i Växjö glömde berätta var om den stora tomheten som kan lura på andra sidan måluppfyllelsen. För min del gjorde den att jag tappade både kurs och styrfart. Till och med började må dåligt trots att jag hade allt det där jag tidigare bara drömt om.

Jag tror det var under en föreläsning med Oskar Kihlborg - äventyrare, fotograf och en av de två första svenskarna på Mount everest -  som jag hörde att det är vanligt att bergsbestigare dör på vägen ned. De är så totalt mentalt inställda på att nå toppen att de glömmer att de bara är halvvägs genom äventyret. Trötta, utmattade och mentalt tomma tappar de kraften på väg ned vilket kan vara livsfarligt.

Men hur är det möjligt må dåligt när jag hade det som bäst? En blandning av skam och skuld över genetemot fru, barn och allt annat blandades med förvirring och förträngning. Som dövades med hjälp av skärgårdsturer med båten oavsett årstid och (o)väder.


Efter en tid vaknade min nyfikenhet vilket blev en katalysator och startskottet på en inre forskningsresa kring hjärnan, fysysisk aktivitet, mål vs process, mental och fysisk hälsa.

En del i den resan innebar att jag till slut gjorden mitt "Salto Mortale", tog det berömda steget ut i ingenstans genom att hoppa av VD-jobbet jag så innerligt velat ha och kämpat för att få.

En ny resa som egen företagare och konsult startade. Vilket tagit mig till några extremt oväntade och utmanande vändningar genom åren. Glädje och frihetskänsla varvas friskt med oro, rädsla, otillräcklighet, rastlöshet, frustration, sömnlöshet och mycket annat som kan höra företagandet till.

Om/när jag idag sätter mål, oavsett om det gäller hälsa eller företagande, försöker jag vara noga med tre saker:
1. Varför vill jag uppnå det?
2. Det ska finnas något på andra sidan det jag vill uppnå, säkra vägen ned helt enkelt
3. Njuta av resan dit.

Det senare visar sig ofta vara viktigare än målet i sig. Därför är Hemingways ”It is good to have an end to journey toward, but in the end it is the journey that matters.” ett av mina favoritcitat.

Har du upplevt något liknande? Hur gör du då?

Move.Live.Love.

//Torgny

Läs hela inlägget »

Wiens allmänna sjukhus i juli 1846.

Ignas Semmelweis har just blivit chef för Första förlossningskliniken där spädbarnsdödligheten i barnsängsfeber är drygt 12 procent. Sjukhusets Andra förlossningsklinik har bara två procents spädbarnsdödlighet.

Jakob Kolletschka, en vän till Semmelweis, dör av en infektion efter att ha stuckit sig i fingret under en obduktion. Hans symptom liknar kvinnornas som dör i barnsängsfeber.

Semmelweis blir nyfiken, börjar jämföra dödlighetstalen mellan förlossningsklinikerna.

Hypotes: Studenterna för infekterade partiklar från obduktionerna, främst via händerna, till patienter på förlossningskliniken.

Åtgärd: Tvätta händerna med klorerad kalk efter obduktion och innan undersökning av patienter.

Resultat: Dödlighetstalet sjunker från 12 till 2 procent, klart i nivå med Andra kliniken.

Resultaten till trots, Semmelweis får inget stöd för sin upptäckt. Observationerna påstås gå emot rådande vetenskapliga övertygelse, det blir för jobbigt att tvätta händerna innan läkarna undersöker en gravid kvinna samt att de helst vill undvika erkänna att de orsakar dödsfall helt i onödan.

Semmelweis upptäckt anses även sakna vetenskaplig grund eftersom ingen förklaring eller tillräcklig dokumentation finns som styrker upptäckterna enligt kritikerna.

Semmelweis utökar sitt arbete till att också rengöra instrument innan de används vid förlossning. Barnsängsfebern försvinner nästan helt från förlossningsavdelningen.

Trots statistiskt dokumenterad utveckling avvisar Utbildningsministeriet, på grund av en politisk konflikt inom universitetets och regeringens byråkratier, förslag om att tillsätta en officiell kommission för fortsatt utredning.

Semmelweis ledsnar och återvänder till Ungerska Pest för att leda förlossningsavdelningen på Sankt Rochus sjukhus (1851 till 1857). Rengöring av händer och utrustning införs på direkten, dödligheten i barnsängsfeber sjunker till 0,85 procent.

Hans idéer blir accepterade runtom i Ungern, han utnämns bland annat till chef för teoretisk och praktisk obstetrik vid universitetet i Pest 1855. I Wien är man alltjämt fientligt inställd mot honom och hans arbete.

Genom att fortsätta ignorera Semmelwies upptäckter dör tusentals unga mödrar och barn, helt i onödan.

Ignaz Semmelweis får till slut upprättelse innan han dör år 1865, förvirrad och kanske förbannad, ironiskt nog i Wien.

Jag använder den här historien som metafor, bland annat under
CreativeChildren:Camp® när vi pratar om betydelsen av fysisk aktivitet för hjärnan, hjärnans behov av ramar, näring och sömn.

Jag glömde bort Ignaz nSemmelwias när jag blev intervjuad av en frilansjournalist från SR som var kritisk till en pilotstudie kring det vetenskapliga i olika rörelser, stillasittande och arbetsmiljö vi försökte genomföra i två skolor.

Tack
Peter Josefsson för att du påminde mig om Ignaz Semmelweis i samband med att jag visade den filmade intervjun med SR på Winter Convention i början av 2018.

160 år har gått och jag frågar mig; vad har vi egentligen lärt oss?
 
Move.Live.Love
//Torgny

Läs hela inlägget »

Jag har flera olika förebilder som inspirerar;  min mormor, min farfar, mina barn, min fru, Seth Godin, Gary Vaynerchuck, Tim Ferris, David Goggins, Tony Robbins, Steve Jobs, Rich Roll och Oren Lyons för att nämna några.

Jag lyssnar ofta på någon av dem när jag vaknar tidigt på morgonen. Vilken beror på vad jag behöver just då.

Men någon som verkligen får mig att tänka, känna och värdera livet annorlunda är en vän jag knappt träffat.

En vän jag träffade genom en annan kär vän. Som tyvärr lämnade det här livet alldeles för tidigt.

Vilket min vän också kommer göra. Han har ALS, något han haft i sju år. En lång utdragen kamp mellan liv och död där det bara finns en alldeles för tidig utgång.

En man. En fd make. En pojkvän. En pappa. En förebild. En vän jag i första hand lärt ”känna” genom hans blogg. En magisk människa och fighter.

Som tacklat livets törnar och motgångar med hjälp olika fysiska aktiviteter. Vilket gör hans sjukdom ännu djävligare eftersom den drabbar musklerna.

Hans kamp för ett värdigt liv gör det lättare för mig att låta bli att gnälla över motgångar, tillkortakommande och besvikelser.

Så länge jag kan gå upp på morgonen, möta en ny dag. Vad har jag då att gnälla över?

Visst, jag glömmer emellanåt. Påminns relativt omgående om min väns läge och känner oändlig tacksamhet. Och förtvivlan. Tacksamhet över budskapet han sänder om att kunna påverka vad som sker i mitt liv. Förtvivlan över att inte kunna påverka hans livsutveckling.

Det är så lätt att segla vilse i dagens samhälle, sätta kurs mot kortsiktiga lösningar och framgångar.

Då är det gott att ha en förebild som underlättar att hålla kursen inställd på något genuint hållbart.

Tack Magnus.

Move.Live.Love.
//Torgny 

Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Missa inget - få gratis uppdateringar i mejlen:

* indicates required
Email Format

Senaste inläggen:

Fler blogginlägg:

Senaste kommentarerna:

Länkar:

Etiketter: