2018 > 05

Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet. Foto: Oskar Kihlborg. Jag på fördäck, strax efter simmandes i havet.

Rädsla.

Tänker på den mysiga tjejen i 3:an, hon som för några månader sedan var så rädd för bollen att hon stod orörlig med händerna framför sig för att inte få en skumboll i ansiktet. Så fort hon hörde ordet "boll" fick hon något plågat i ansiktet, ville helst inte vara med.

Tills igår.

Klassen förberedde sig inför KM i fotboll. Plötsligt var hon överallt. Verkade helt orädd för boll och motspelare. Ville ha bollen och gjorde mål. Hela tiden med ett stort leende på läpparna.

Rädsla hindrar oss många gånger i vår utveckling. Många gånger är rädslan för det som eventuellt kan hända större än upplevelsen när det verkligen händer.

Innan jag fick barn var jag mest rädd för auktoritära män och ilskna hundar. Byta försegel mitt i natten när vi rundade Fastnet Rock i +22 sekundmeter var inget problem. Efter jag fick barn kom massor av oro och rädsla, många gånger för sånt som aldrig inträffade. Som när jag halkade på focken och ramlade över bord en solig dag utanför Sandhamn, efter att ha rundat som första båt i ett fält av 30-tal båtar, gjorde mig livrädd.

När jag guppade i vågorna (behöver jag skriva utan flytväst ...) hann jag tänka många tankar på Anna och barnen. Det kändes som en evighet innan min besättning på båten fick ned spinnackern, vände tillbaka och kryssade genom fältet av länsade segelbåtar i full fart och för att till slut plock upp mig på båten igen.

Blöt, rejält omskakad men vid liv.

Att övervinna mina rädslor har för mig många gånger varit kopplat till någon rörelse, någon form av fysisk aktivitet. Ofta har utvecklingen skett i små steg över lång tid, inga bungyjump, fallskärmshopp eller andra stora häftiga utmaningar.

Precis som för den mysiga tjejen i 3:an. Fysisk aktivitet på skolidrotten ett par gånger under ett antal månader där hon fått utrymme att utvecklas i sin takt har bidragit till en mental utveckling och hjälpt henne växa och övervinna sin rädsla.

Jag kan i alla fall inte tolka det på annat sätt efter att ha sett hennes agerande igår och leendet och kroppsspråket när jag berättade för henne om mina observationer.

Vilka rädslor bär du på?
Hindrar de dig i din utveckling?
Vad skulle det innebära om du kunde hantera rädslorna på ett annat sätt?
Hur kan jag hjälpa till?

Move.Live.Love.
//Torgny

Vill du göra skillnad och hjälpa någon utvecklas med hjälp av rörelser i sommar är vår bok "18 smarta rörelser - stärk din hjärna, må bra och nå dina mål ..." som hjälpt 1000-tals människor genom åren en bra sommarpresent. Du hittar den här >>> 

Läs hela inlägget »

Tänk att det kan finnas kärlek i en egengjord ”Russian sandbag”, en gammal lastbilsslang fylld med sand från Kämpingestranden i Höllviken och lite silvertejp ...?

Den har hängt med sedan BiggestWinner:2013.  Ett livsstilsförändrande projekt vi drev för att visa killar i tonåren att de på bara 90 dagar kan förändra sina liv med hjälp av kost, fysisk och mental träning.

Kraven för att vara med var bland annat;
-ej godkänd i minst ett ämne
-någon NPF- eller liknande diagnos
-[miss]bruk energidryck, spel och/eller skräpmat
-mobbing och/eller utanförskap
-svag självkänsla
-övervikt.

När skolorna inte ville hjälpa oss hitta killar som passade in på beskrivningen, som om inte de själva skulle veta ...?, skrev jag till slut en pressrelease och skickade till olika medier.

Det tog inte lång stund innan vi hade TV4 i trädgården för en intervju inför nyhetsinslag morgonen efter.

Plötsligt fick vi mängder med ansökningar från mer eller mindre desperata frustrerade föräldrar som upplevde att de "... prövat allt ..." utan att få någon hjälp eller komma någon vart.


Vi skrev "kontrakt" med 12 killar och deras familjer - famlijen är det viktigaste systemet barn lever  - om att träffas ett par timmar en gång i veckan under de 90 dagar BiggestWinner:2013 pågick.

Ena timmen körde vi inomhus, samtalade om hjärnan, varför vi mår som vi mår och gör som vi gör samt kost och näring.

Två av killarna vägde tillsammans närmare ett kvarts ton, när en tredje satte sig bredvid dem i soffan knäcktes den.

Andra timmen körde vi funktionell träning för att stärka kroppen och knoppen, alltid utomhus oavsett väder. 

Killarna såg lite spaka ut när jag bad dem ta av sig skor och strumpor för att återupptäcka sina fötter. De kom inte ihåg när de var barfota senast, särskilt inte utomhus i december i snöblandat regn.

För mig är det ett minne för livet, att se hur killarna på den relativt korta tiden sakta började växa, bli starkare både mentalt och fysiskt, var och är en fantastisk upplevelse.

Behoven är inte mindre idag, varken hos barn eller vuxna. Trots att vi aldrig haft det materiellt bättre mår vi psyksiskt sämre än någonsin.

Skissar därför just nu på en "BiggestWinner:Företagshälsa" för företag som vill må och prestera bra samtidigt.

Vad tror du om det?  

Förresten, vill DU göra skillnad i sommar? Gör som Håkan, köp vår bok i sommarpresent till kunder och medarbetare här >>>

Move.Live.Love.
//Torgny 


 

Läs hela inlägget »
Hedvig Eleonora kyrka. Foto: Torgny Steen Hedvig Eleonora kyrka. Foto: Torgny Steen

Hade förmånen att närvara på min gudsons bröllop. En generös, glädje- och kärleksfull fest i dagarna två.

Som gudfar hade jag också förmånen att få förbereda och genomföra ett tal till brudparet, ”Gudfars sju viktigaste lärdomar från 25 års äktenskap”.

Brudens far inledde känslomässigt talandet vilket fick mig att, utöver en tår i ögat, fundera på hur alla de beslut vi fattar formar våra liv. Brudens föräldrar hade adopterat en son från Guatemala. Efter en tid beslutade de sig för att adoptera ett syskon, en dotter.

Ett livsförändrande beslut för en liten flicka från en annan del av världen, för hennes blivande föräldrar och en midsommarafton i Sverige några år senare även för min gudson.

Vi fattar mellan 2 500 och 10 000 medvetna och omedvetna beslut per dygn. Undvika eller uppnå, rädslan för misslyckanden är oftast den känsla som utgör grund för vår o/beslutsamhet.

Gifta sig räknas som ett av de största beslut vi fattar i livet, skaffa barn ett annat. Andra menar att investera i ett boende, en fetare bil eller något annat materiellt är avgörande beslut i livet.

Alla säkert viktiga beslut i sig. Enligt mig inte i närheten av ett annat fullständigt livsavgörande men ofta bortglömt beslut; din hälsa.

Vilket möjligen förklarar varför svenskar i medelåldern sitter still 60 procent (8-10 tim/dag) av sin vakna tid, varför fem till sex av tio killar och åtta av tio tjejer i tonåren rör sig mindre än 30 minuter om dagen eller att 46 procent av sjukskrivningarna idag beror på psykisk ohälsa?

Långt hälsosamt liv är enligt Dan Buettners forskning om Blue Zones 10-20 procent gener medan 80-90 procent handlar om hur du väljer att leva ditt liv, vilken livsfilosofi du väljer.

Medierna lurar oss tro att det finns oändligt många vägar till fysisk och mental hälsa. Vilket kan göra det svårnavigerat i en ständig ström av (nya) mirakelmetoder och dieter för att vi ska må bättre och få spänstigare hjärnor.

Jag kan berätta en hemlis medierna och medicinindustrin helst håller hemlig; nyckeln till din hälsa ligger i besluten DU tar.

Det är enklare gjort än sagt; besluta dig för att börja RÖRA dig NU. Du behöver inte träna, det räcker långt med fysiskt aktivitet*, vardagsmotion. Forskarna säger att 30-40 minuter rörelse om dagen räcker. Vilket säkert stämmer om alternativet är stillasittande. Ur ett evolutionärt perspektiv är våra knoppar och kroppar byggda av och för flera timmars daglig rörelse i naturen. Du behöver alltså inte vara rädd för att börja röra dig, var bara noga med att öka belastningen successivt från din nivå.
*Fysisk aktivitet; lågintensiv vardagsmotion som promenera, klippa gräs, gå med hunden, hugga ved, …

En häpnadsväckande bonus är, när du är igång och rör dig regelbundet, hur kroppens och knoppens system börjar sända signaler om vad du behöver för att må bra. Till en början subtila signaler om allt från alkohol, rökning, snus, sömn, kost, näring, frukt och grönt, spelande, vatten, kaffe, socialt umgänge, intellektuell stimulans och mycket annat. Var sinnesskärpt, uppmärksamma signalerna och håll koll på att du är på rätt väg till ökad självkännedom.

Vilket beslut gällande din eller någon annans hälsa vill du fatta idag?

Behöver du inspireras och aktiveras är föreläsningen "Varför finns det inga isbjörnar på Skansen?" ett uppskattat första steg.

Vill du ha en ”Gudfars sju viktigaste lärdomar från 25 års äktenskap”, mejla mig så får du dem så fort jag hinner.


Move.Live.Love.
//Torgny

 

Läs hela inlägget »

Aviccii:True stories (Se dokumentären här >>>)

Det är med viss tvekan jag skriver något om Tim Bergling, Aviccii.

Men kanske kan hans geni, bitvis fantastiska liv och sorgliga slut bli ett wake up call?

Det som hände honom händer tyvärr på arbetsplatser, idrottsplatser och i andra sammanhang dagligen.

Människor exploaterar andra människor, djur och natur.

För pengar. För ytterligare en bil, en fetare klocka, ett större hus, nyare kök, en ännu längre resa, att bli [mer] känd ... För mer av samma som de redan har.

Jag har själv varit där ett par gånger, signalerat till styrelse/ledning att situationen är ohållbar utan att får någon repsons. Till slut har jag inte sett någon annan utväg än att ändra på situationen, i mitt fall säga upp mig och lämna uppdragen.


När vi skalat av och bort allt, når den innersta kärnan, brukar de allra flesta människor till slut svara ”må bra” på frågan vad de verkligen vill.

När illusionen om vad som får just dig/mig att må bra kommer tillräckligt långt bort från vad som ursprungligen är naturligt och mänskligt är det lätt att gå vilse.

Jag tror personligen att människan som art är väldigt vilse, mycket signalerar det för både människor och miljö.

Tim Bergling visste vad som pågick. Skickade tydliga signaler till sin omgivning att det var ohållbart. Som ignorerades.

Kanske kan musikgeniet Tim Berglings alldeles för tidiga slut kan bli [d]en väckarklocka som hjälper oss hitta tillbaka till en mer hållbar framtid för människor, djur och natur.

Hans musik hjälper oss komma ihåg att vi har en viktig uppgift framför oss. För vår egen skull. För våra barn och barnbarnsbarns skull.

Kram
//T.

Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Missa inget - få gratis uppdateringar i mejlen:

* indicates required
Email Format

Senaste inläggen:

Fler blogginlägg:

Senaste kommentarerna:

Länkar:

Etiketter: