2018 > 06

Torgny Steen - Move.Live.Love Torgny Steen - Move.Live.Love

Tillhör du den lilla andelen av Sveriges befolkning som redan rör sig minst 30 sammanhängande minuter om dagen kan du sluta läsa här.

Tillhör du den stora majoritet som börjat, slutat och försökt om och om igen men ändå rör dig mindre än 30 minuter om dagen, då är det här till DIG.

Sommar är tider när många vill komma igång och röra sig mer. Ofta också  en tid av oregelbundna vanor, resande, grillande, drinkande och annat som kommit att symbolisera ledighet. Vilket kan göra sommaren till en svår tid att komma igång och röra dig som du önskar.

Inte blir det lättare att många jag träffar verkar se på sin träning ungefär som vi såg på vår städhjälp. Innan städhjälpen kom ville i alla fall jag ha hyggligt städat. På liknande sätt verkar människor vilja vara vältränade och nyshoppade färgglada träningskläder innan de börjar träna …

Träningströskeln riskerar bli onödigt hög, rentav oöverstiglig. Kanske är det inte så konstigt att 50 procent av alla årskort på gymmen förblir outnyttjade …?

Men, jag har goda nyheter till dig; du behöver inte träna för att leva och må så bra som möjligt i sommar och resten av livet.

Två livsviktiga aktiviteter du ska ha stenkoll på:

  1. Ditt stillasittande: Stillasittande (Räknas märkligt nog som aktivitet av forskarna idag) är livsfarligt och lär skörda lika många offer som rökning varje år. Studier visar att den som dagligen spenderar mer än tio timmar på baken löper tvåochenhalv gånger högre risk att dö i förtid jämfört med personer som sitter på rumpan mindre än sexochenhalv timmar. 

    För att minska de negativa hälsoeffekterna behöver du bryta stillasittandet var 20-30 minut.

     
  2. Dina fysiska aktivitet: Hälsovinsterna är stora för fysisk aktivitet redan på låg intensitet (vardagsaktiviteter som att gå, hushållsysslor etc).
    Genom att varje dag ersätta en halvtimmes stillasittande med lågintensiva vardagsaktiviteter minskar du risken att dö i hjärt–kärlsjukdom med 24 procent.


    Att ersätta stillasittandet med en rask promenad eller träning med lite högre intensitet, har förstås ännu större påverkan; tio minuters måttlig till intensiv fysisk aktivitet varje dag minskar risken för hjärt– kärlsjukdom med 38 procent, 30 minuter om dagen minskar risken med hela 77 procent. 
Det finns bara en fysisk aktivitet; den som faktiskt blir av. Om du nöjer dig med att leva och må bra fysiskt och psykiskt räcker fysisk vardagsaktiviteter långt.

Är du en av dom som i gott sällskap försöker och försöker men inte riktigt kommit igång med hållbara ritualer för daglig fysisk aktivtet vet du att det är som jag brukar säga i mina föreläsningar:

"Motivation suger – självledarskap duger."


Motivation brukar hålla en vecka, två kanske till och med tre veckor ... Det är då "självledarskap" kommer in i matchen. Du behöver helt enkelt bestämma dig för vad du vill uppnå och varför. För att nå det/dit du vill behöver du skapa en sund och hållbar vana, ritual, en livsfilosofi om du vill.

Om du kan gå 500 meter, börja med det tre till fem gånger i veckan. Om du kan springa en kilometer, börja med det fyra fem gånger i veckan. Om simning är din grej, börja/fortsätt med det. Är du ute med hunden flera gånger om dagen, fortsätt med det. Hugger du ved, hugg ved några gånger i veckan.

Bäst av allt, går eller springer du ute i skog och mark behövs inte mer avancerad utrustning än vad du ser på bilden.


Varför inte börja redan idag med en liten förändring, ett ”2-gradersskift; en förändring du är helt säker på att kunna genomföra konsekvent, hålla fast vid i minst 90 dagar?

Starta på din nivå med siktet tydligt och klart inställt på att i första läget komma upp i 30 minuter om dagen, gärna ännu mer förstås (Våra kroppar och knoppar är gjorda för rörelse flera timmar om dagen).


Om du är lite snäll mot dig själv kan just den här sommaren bli en hoppfull början för dig som verkligen vill komma igång med sunda rörelsevanor.


Från oss till dig; se till att vara kreativ kring fysisk aktivitet, verkligen leva och älska i sommar.

Move.Live.Love,
//Torgny Steen

Läs hela inlägget »
Greta Steen Greta Steen


Som skilsmässobarn med ny familj och betydligt yngre syskon var mormor och morfar en välkommen och trygg tillflyktsort när jag var liten. Oftast behövde jag inte dela deras uppmärksamhet med någon.

Morfar var den levnadsglade som helst av allt ville ut i naturen, var glad över ett enkelt liv där ett morgondopp kunde vara dagens höjdpunkt, gärna sköt upp till imorgon vad inte behövde göras idag. 

Mormor var den som med knappa medel höll ihop allt. Gick upp tidigt, ett par timmar innan morfar och jag, och såg till att allt fanns med på våra utflykter. Långfärdsskridskor eller båtturer, vi hade alltid ett par tre olika matsäcksalternativ att välja mellan. Varm choklad, limpmackor med tjocka skivor leverpastej eller ost (hon skar ost med kniv, ”snålskrapan” var ingen vän), nygräddade pannkakor och frukt var efterlängtade höjdpunkter.

Hon kom från en musikalisk familj i Norge, spelade då och då på det svarta Hoffman-pianot framför brasan i kakelugnen. 

Hon hade stora drömmar, utbildade sig till sjukgymnast vilket hon aldrig fick jobba med, det ansågs ”oseriöst” på den tiden.

Långt senare i livet, när jag gift mig med Anna och vi hade lyckan att kunna få egna barn, har jag förstått att det mormor var och gav mig var förbehållslös kärlek. 
Ville aldrig vara i centrum, vara till besvär, gillade inte att bli fotograferad (vilket syns på bilden).

På gränsen till självuppoffring gav hon förbehållslöst kärlek utan en tanke på att få något tillbaka.

Oavsett hennes egen situation ville hon alltid se till att jag och andra hade det bra. Det fanns alltid en extra tallrik för den som dök upp. Saknades något gav hon sig ut i alla väder och ordnade det.

Hon skulle ha fyllt 103 år den 15 juli 2018.
 
Tack för allt du gav mig mormor. 

Jag kan tyvärr inte ge dig något idag så jag får i din anda försöka ge vidare till någon annan som behöver.

Kram,
//T.

Läs hela inlägget »
Changemaker Changemaker

"Hur vill du bli ihågkommen som lärare …?"

Jag tror det var Micke Gunnarsson som ställde frågan när vi föreläste tillsammans i Malmö för några år sedan.

Inte visste jag då att den frågan skulle följa mig under ett helt år, mitt ”sabbatsår” som idrottslärare med uppgift att bidra till rörelseglädje hos barn i låg- och mellanstadiet. Ett år fyllt av utmaningar, frustration, otillräcklighet, mot- och medgång men främst av allt en oändlig massa möten, lärdomar och kärlek.

Skolavslutningen var sista gången jag träffade barnen som deras idrottslärare.

Veckan innan har präglats av starka känslor. Förvånansvärt mycket vemod och saknad redan innan skolavslutningen. De cirka 100 barn jag lärt känna under året kommer alla ha en egen plats i mitt hjärta, följa med mig resten av livet. Även om jag inte har en plats i varje barns hjärta vet jag att det är några som absolut kommer bära med sig minet av mig i sitt hjärta. 

Veckan har också präglats av många tankar och reflektioner kring skolan, organisation, arbetsmiljö, framtidens lärande, kreativitet och hälsa. Kombinerat med snart tio års arbete med barn, föräldrar, skolor och kommuner har jag samlat de sju viktigaste, utan inbördes rangordning, här:

  1. Ramkompetens. Om jag ska välja EN gemensam avgörande framgångsfaktor i en organisation – familj, relation, skola, förening, samhälle och företag – är det ramkompetens.

    Exempel på vad jag menar med ramar är; ekonomi, regler, tid, kultur, religion, skollagen, spelande, idrott och hälsa, stillasittande, skola, lektion, rast, läxor, ställtid, kost, sömn, möten, Lgr11, betyg, familj, relation, arbete, hemma, tvätta, konsekvenser, …


    Barn och vuxna försöker hela tiden identifiera och förstå ramen; "Vad handlar det här om ...?". Är ramen otydlig eller saknas sätter hjärnan snabbt egna ramar för vad som helst ska ge mening och sammanhang.

    Avgörande är hur tydligt du sätter, håller och uppmärksammar om/när ramglidning sker samt att förhandla om att gå utanför alternativt byta ram. Den som sätter ramen är förstås ansvarig för densamma. 

    Exempel: Några kollegor står och pratar. En annan kollega kommer in, avbryter och börjar prata om det den tycker är viktigt just då. Någon av kollegorna blir irriterad, någon kastar sig in i det nya ämnet, någon ledsnar och smiter iväg till något viktigare. Med risk att varken det pågående eller det nya samtalet har möjlighet att avslutas på ett meningsfullt sätt.

    En elev som gjort likadant hade blivit ombedd att vara tyst, räcka upp handen och vänta på sin tur.

     
  2. Fokus på tillstånd. Inom idrotten vet alla hur viktigt det är att skapa god arbetsmiljö och goda tillstånd där en individ eller grupp mår och presterar bra samtidigt. Tre Kronors guld i hockey-VM nyligen är ett bra exempel på det där ledningen hade stort fokus på att skapa rätt arbetsmiljö både för laget och jaget.

    Enligt hjärnforskningen försämras arbetsminnet (och därmed inlärningen) cirka 40% vid stress. Vad händer vid tillstånd som otrygg, frustrerad, otillräcklig, utanför, ledsen, okunnig, …?

    Skolan behöver bli oändligt mycket bättre på att välja och fokusera på vilka tillstånd som ska spridas i klassrum, på raster, på vägg till/från idrott/musik/slöjd/matsalen, i omklädningsrum och i andra skolmiljöer.

    Nyfiken, lust att lära, trygg, glad, harmonisk, "Jag kan ...", "Jag vill ...", aktiv, kreativ, välkommen, "Här vill jag vara ..." för att nämna några önskade tillstånd jag skulle vilja uppleva under min dag.

    När det är klart gäller det att besluta om vilka ramar (se punkt 1 ovan) som ska till för att skapa och behålla önskade tillstånd. 

     
  3. Samarbeta isf konkurrera. Skolan ska vara en plats för kunskaper, personlig utveckling, färdigheter och förmågor. 

    Det är skolplikt i Sverige. Vilket är bra. Samtidigt ökar det kraven på att skolan är angelägen och relevant i en allt snabbare omvärld. Vilket är en utmaning, läraren tävlar om elevernas intresse och uppmärksamhet med nöjesmaskiner som mobilen och ska förbereda dem inför "jobb" som kanske inte ens finns idag.

    En viktiga förmåga att utveckla är att kunna samarbeta. Att tillsammans med andra upptäcka och skapa större resultat än jag kan på egen hand.

    Samarbete med Idrott och Hälsa som plattform är en fantastisk möjlighet för kunskaps- och färdighetsuppbyggnad med en tydlig intention om personlig utveckling. 

    Konkurrens - omdömen och bedömningar - riskerar tvärtom resultera i "Jag kan inte ...", "Jag vill inte ...", "Jag orkar inte ..." och andra undvikareaktioner. Jag har bra underlag till boken "100 ursäkter för att slippa gympan" från föräldrar.

    Forskningen är stenklar; nästan alla våra kognitiva förmågor påverkas positivt av fysisk aktivitet. Om allt färre har idrottsaktiviteter utanför skolan blir skolidrotten ett gyllene tillfälle till livslång rörelseglädje.


    Självklart behöver barn mäta sig mot andra, vinna och förlora, lära sig hantera med- och motgångar. 

    Det finns arenor för den som vill tävla mot andra. Skolidrotten är inte en sådan. Det är en arena för rörelseglädje, fysisk och mental utveckling samt förståelse för hur jag mår bra. 

    Och SAMARBETE.

     
  4. Mer fokus på det goda. Det finns olika metoder som syftar till att lyfta fram och fokusera på det goda, Martin Fosters ”Fem gånger mer kärlek” (ibland slarvigt kallat 5-1) är en sådan metod.

    Av flera skäl är det ofta barnen som inte riktigt hanterar klassrumspedagogiken, stillasittandet, som o/medvetet inte bidrar till trygghet och studiero som tar och får stor del av lärarens uppmärksamhet och resurser.

    Vilket gör att elever som lättare hanterar skolramen, jobbar på i tystnad och har potential att komma ännu längre med lite mer uppmärksamhet och resurser lätt hamnar i skymundan.

    Vad skulle hända om de eleverna fick lika mycket kraft och fokus, mängder av positiv feed back, ”5-1” på riktigt liksom? Vilken potential skulle frigöras då? Skulle fler hänga på dem i klassrummet? 

    Brukar avsluta mina pass med att fråga vad deltagarna upplever fungerat bra, vad vi kan utveckla till nästa gång och om det är något vi ska sluta/börja med. Efter en trevande inledning har eleverna blivit allt bättre på att ge sig själva och varandra sorterad feed back i tydliga ramar för vad som redan fungerar bra och vad som behöver utvecklas. 

    En feed back kultur med fokus på det goda i en miljö för positiv utveckling.

     
  5. Bryt det livsfarliga stillasittandet NU. Upp till F-klass rör sig barnen stor del av skoldagen. Från  och med första klass ändras pedagogiken och premieras och bedöms plötsligt efter hur duktiga de är på att vara tysta och sitta still.

    Skolan ska vila på vetenskaplig grund och grund och beprövad erfarenhet.

    Jag är extremt nyfiken på och har länge efterfrågat vilken vetenskap som säger att barn (eller vuxna) lär sig bäst genom att sitta still 60+ minuter flera gånger om dagen …? 

    Tvärtom faktiskt, all tillgänglig vetenskap pekar på att stillasittande är urkass för bland hjärnan, för inlärningen och för vår psykiska och fysiska hälsa. Lika farligt som rökning faktiskt.


    Forskningen visar också att sju-åtta tonårstjejer och 5-6 tonårskillar rör sig mindre än 30 minuter om dagen. Medelålders män och kvinnor spenderar cirka 60 procent av sin vakna tid på ändan, åtta-tio timmar om dagen.

    Det finns skolor som är bra på gång och gör bra saker, både för att bryta stillasittandet och bidra till mer rörlighet genom att kombinera daglig fysisk aktivitet med idrott. Skillnaderna mellan skolorna i landet är stora, inför hösten 2018 finns det skolor som minskar antalet idrottstillfällen och/eller minuter för de yngre barnen.  Idrott och fysisk aktivitet hotar därmed likvärdigheten i skolan.

    Fridolin har gett ett antal instanser i uppdrag att utreda och komma med förslag för hur utöka idrott och fysisk aktivitet med 100 timmar i högstadiet från hösten 2019.

    Det är för lite och försent. Hela grundskolan behöver 1 000 (tusen) fler timmar idrott och avbrott i stillasittandet NU om vi ska ha en chans att rädda den svenska folkhälsan för kommande generationer.

    Vi behöver inte utreda något mer, GÖR DET BARA.
     
  6. Ledarskap, lärarskap och föräldraskap.
    Med risk för att ge mig in i ett område som är minerad mark.

    Under det gångna året har jag med jämna mellanrum fascinerats över hur skolan axlar ansvaret när något inte går som tänkt för en elev. Oavsett om det som sker sker i eller utanför skolan.

    Arbetsmiljön för många av Sveriges lärare och skolledare är mer eller mindre ohållbara och skulle aldrig accepterats någon annanstans.

    Skolledare jag varit bollplank åt eller på annat sätt har [in]direkt koll på deras arbetsmiljö berättar om; +60-70 medarbetarsamtal, lagkrav på ständig rekrytering av behöriga lärare, krav på handlingsplaner för elever med behov, renodlade vaktmästaruppgifter, tillgänglig för föräldrasamtal 24/7, akuta elevärenden som kastar all planering över ända, hot om våld och oacceptabelt språk elev-elev/elev-rektor/elev-lärare  för att nämna knappt toppen på isberget.

    Lärarnas situation är något annorlunda men inte mycket bättre. Kanske inte så konstigt att fyra av fem hoppar av lärarutbildningen och den prognostiserade lärarbristen ligger på +65 000 lärare år 2020?

    Det finns förstås bra och mindre bra lärare/ledare, i skolan som på andra ställen. Vi behöver vara rädda om och stötta dom som redan gör ett gott jobb. Vi behöver ge stöd och möjlighet till utveckling till dom som ännu inte nått sin fulla potential. Vi behöver kanske omplacera någon/ra till andra arbetsuppgifter.

    Som förälder kan jag genom aktivt föräldraskap underlätta för mitt barn, andras barn och alla som arbetar i skolan. Ett bra ställe att börja på är att mitt/mina barn sover tillräckligt (9-10 tim/natt).  Jag träffar många barn som knappt orkar sitta upprätt, än mindre ha idrott. När jag frågar varför svarar de ofta "... spelat i natt ...". När jag frågar vad de spelat svarar de ofta "... Fortnite, PUBG eller GTA ...". När jag frågar vad mamma och/eller pappa säger svarar de ofta "... de sover ...".

    Utöver att sömnbrist är skadligt i sig, särskilt för en barnhjärna som är under utveckling, har barns hjärnor svårt att skilja på fantasi och verklighet. Spelens språk och beteenden följer lätt med till skolan.  

    På CreativeChildren:Camp®, våra kurser för barn och föräldrar, pratar vi gärna om några av föräldraskapets huvudnycklar; Självtillit, Respekt, Ansvar, Empati och Ärlighet.

    Enkelt uttryckt; ”Vara mot mig själv och andra som jag vill att andra ska vara mot mig …”.

    Så enkelt att det nästan låter löjligt. Använt dagligen kan det göra underverk för arbetsmiljön på vilken arbetsplats som helst.

     
  7. Mindre planerad aktivitet - mer kreativitet. Vi behöver skapa betydligt mer tid och utrymme för kreativt lärande, exempelvis genom egen forskning, feed back och upptäckter.

    Det är bara sedan mitten av 1800-talet som utbildning och lärande utformats som dagens skola. Under 100 000-tals år före det lärde vi genom att prova praktiskt. Ibland genom handledning av någon kunnig person, ibland på egen hand.

    Jag vill gärna se att dagens planerade aktiviteter på lektions- och rasttid kompletteras med ett väsentligt större utrymme för samarbete kring aktiva fria lekar, upptäcka, forska, feed back, prova, lära och lära om. 

    Det händer något i barnens ögon varje gång de själva får upptäcka något.

    Vågar vi?

 
Det var några av mina reflektioner i samband med skolavslutningen. Sorry att det blev långt, har du orkat läsa ända hit tackar jag av hela mitt hjärta.

Hoppas du får en fin sommar och att hösten är fylld av spännande aktiviteter och goda tillstånd. Innan dess blir det några veckor för mig på Sveriges äldsta kollo för barn med lite extra behov av kärlek och lek utomhus. Sedan bad hav för resten av slanten.

Move. Live. Love.
//Torgny

Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Missa inget - få gratis uppdateringar i mejlen:

* indicates required
Email Format

Senaste inläggen:

Fler blogginlägg:

Senaste kommentarerna:

Länkar:

Etiketter: