Varför mådde jag dåligt när det var som bäst och vad jag gjorde åt det.

På en säljkurs i Växjö skulle vi, utöver att lära oss hur sälja mer, sätta 10-årsmål för våra liv. Om jag visste var jag ville vara om 10 år skulle jag jobba arslet av mig redan idag för att nå dit enligt kursledaren.

Under en flytt hittade jag de sedan länge gömda och glömda 10-årsmålen. De hade överlevt flyttar inom Stockholm, en vända Skåne tur och retur och nu familjens flytt till Solsidan (Jo det finns på riktigt).

Jag läste ivrigt allt jag beskrivit i det där oinspirerande konferensrummet för vad som kändes som 100 år sedan. Med stigande förvåning gick det upp för mig att jag med marginal uppnått alla mina 10-årsmål; gift, barn, boende, bil, båt, karriär, resor för att nämna några.

Vad jag inte visste där och då, var att jag inom ett par år kraftigt skulle ifrågasätta mitt liv, min livsstil och allt jag kämpat så hårt för att uppnå. 

Att uppnå riktigt högt ställda mål och förväntningar är viktigt, utmanande och superkul. Vad kursledarna i Växjö glömde berätta var om den stora tomheten som kan lura på andra sidan måluppfyllelsen. För min del gjorde den att jag tappade både kurs och styrfart. Till och med började må dåligt trots att jag hade allt det där jag tidigare bara drömt om.

Jag tror det var under en föreläsning med Oskar Kihlborg - äventyrare, fotograf och en av de två första svenskarna på Mount everest -  som jag hörde att det är vanligt att bergsbestigare dör på vägen ned. De är så totalt mentalt inställda på att nå toppen att de glömmer att de bara är halvvägs genom äventyret. Trötta, utmattade och mentalt tomma tappar de kraften på väg ned vilket kan vara livsfarligt.

Men hur är det möjligt må dåligt när jag hade det som bäst? En blandning av skam och skuld över genetemot fru, barn och allt annat blandades med förvirring och förträngning. Som dövades med hjälp av skärgårdsturer med båten oavsett årstid och (o)väder.

Efter en tid vaknade min nyfikenhet vilket blev en katalysator och startskottet på en inre forskningsresa kring hjärnan, fysysisk aktivitet, mål vs process, mental och fysisk hälsa.

En del i den resan innebar att jag till slut gjorden mitt "Salto Mortale", tog det berömda steget ut i ingenstans genom att hoppa av VD-jobbet jag så innerligt velat ha och kämpat för att få.

En ny resa som egen företagare och konsult startade. Vilket tagit mig till några extremt oväntade och utmanande vändningar genom åren. Glädje och frihetskänsla varvas friskt med oro, rädsla, otillräcklighet, rastlöshet, frustration, sömnlöshet och mycket annat som kan höra företagandet till.

Om/när jag idag sätter mål, oavsett om det gäller hälsa eller företagande, försöker jag vara noga med tre saker:
1. Varför vill jag uppnå det?
2. Det ska finnas något på andra sidan det jag vill uppnå, säkra vägen ned helt enkelt
3. Njuta av resan dit.

Det senare visar sig ofta vara viktigare än målet i sig. Därför är Hemingways ”It is good to have an end to journey toward, but in the end it is the journey that matters.” ett av mina favoritcitat.

Har du upplevt något liknande? Hur gör du då?

Move.Live.Love.

//Torgny